Markägande i dess nya form

En av de faktorer som på ett mycket negativ sätt påverkar en hållbar utveckling är brist på fungerande lagstiftning och regelverk som reglerar markägandet i Burkina Faso. Det finns i landet regelverk som skulle kunna medföra en nödvändig förändring men tyvärr så saknas möjligheter och / eller politisk vilja att implementera lagar och regler. Det är alltför många kapitalägare och statliga tjänstemän som inte vill se en förändring för att det skulle påverka de samma på ett negativt sätt privatekonomiskt.

Osäkra regler kring markrättigheter medför att stora grupper människor, särskilt i landsbygdsområden, saknar klara och säkra rättigheter till mark. Detta leder till konflikter och osäkerhet kring äganderätt och användning av marken. Osäkra markrättigheter hindrar investeringar och utvecklingsprojekt på landsbygden. Detta påverkar både jordbruk och andra ekonomiska aktiviteter som är avgörande för utvecklingen. Brister i lagstiftningen gör det möjligt för stora företag och andra aktörer att utnyttja naturresurser på bekostnad av lokalbefolkningen, vilket leder till miljöförstöring och sociala konflikter och förstärker fattigdom och ojämlikhet. Allvarligt är också att brister i lagstiftningen ger upphov till korruption och maktmissbruk när det gäller markägande, där de som har politisk eller ekonomisk makt kan utnyttja systemet till sin fördel på bekostnad av de mest sårbara.

Problematiken kring markfrågorna är ytterst påtaglig för alla i den del av Burkina Faso där Yennenga Progress har sin verksamhet. Därför har vi i vårt pågående utbildnings- och upplysningprogram kring rättighetsfrågor uppmärksammat denna brännande aktuella fråga.

I onsdags den 8 maj genomfördes därför i Nakamtenga ett första upplysningsmöte kring markägande. Runt hundra deltagare kom för att delta och få bättre kunskap i denna fråga under tre timmar i eftermiddagshettan. Detta visar att ämnet intresserar många. Deltagarna utgjordes dels av anställda hos Yennenga Progress men också en stor grupp män och kvinnor från Nakamtenga och andra byar i området. För att alla skulle kunna förstå så tolkades allt som sades från/till det lokala språket Moré.

Kunskapen om markfrågorna förmedlades av en expert inom området med stor erfarenhet och kunskap, M. Sourabié Aboubakar. Hans masteravhandling handlade om forskning inom detta område. Han har också stor erfarenhet av att praktiskt arbete med inriktning på markproblematiken, specifikt som prefekt i en av provinserna i landet.

Trots att det i Burkina Faso finns ett gediget regelverk omkring denna fråga, som alla är medvetna om är grundläggande för landets utveckling, har applicering av gällande regler inte kunnat genomföras beroende på de kriser som drabbat landet under de senaste 10 åren (kriser som berört alla sektorer i landet som politik, säkerhet, humanitärt och institutionellt). Eftersom det inte funnits någon övergripande styrning och vägledning för genomförande av faktiska regelverk har dessa tillämpats med mycket stort godtycke och med egenintressen.

Under denna senaste 10-årsperioden har det blivit alltmer uppenbart att mark har ett värde. Då det inte finns klara regler så uppstår därför omgående markspekulation som alltid drabbar de fattigaste och de som är mest beroende på tillgång av mark (bönder och boskapsuppfödare). Eftersom det sker en stark befolkningstillväxt och urbanisering även i Burkina Faso så köper byggbolag upp stora arealer mark runt städerna. Säljarna är fattiga inflyttare som lever på grönsaksodling, spannmålsodling och småhandel. De bländas av den summa de kan få för sin markbit men inser inte att de vid försäljning av marken samtidigt blir av med sina försörjningsmöjligheter. Mest drabbade är som alltid ungdomar och kvinnor och andra resurssvaga grupper. På grund av att staten inte reglerar uppköp av mark så uppstår även ett stort problem vid behov att bygga statliga och offentliga institutioner. De tillstånd för markköp som staten beviljat och som enskilda tjänstemän tjänat stora förmögenheter på, behöver staten ibland köpa tillbaka till marknadspriser.

Följden av denna vilda marknad blir allvarliga konflikter mellan jordbrukare och kreatursägare, avgränsningskonflikter, konflikter mellan staten och markägare och konflikter med byggföretag. Andelen kvinnor i Burkina Faso är högre än andelen män men kvinnorna har enligt tradition inte rätt att äga mark. De har därför ingenting att säga till om när männen säljer familjens mark. Det är kvinnorna som i första hand är ansvariga för familjens försörjning men står ofta plötsligt utan den mark som behövs för denna försörjningen. Den pågående utvecklingen kommer att medföra en försörjningskatastrof som också påskyndas av den pågående markförstörelsen och klimatförändringarna.

För den enskilde individen på bynivå som har ett markproblem som behöver lösas så ska han/hon i första hand vända sig till den kommitté som ska finns i varje by med ansvar för just markfrågor. Denna kommitté är en del av CVD (kommittén för utvecklingsfrågor) som också ska finnas i varje by. CVD finns oftast men kommittén för markfrågor finns sällan. Det betyder i praktiken att det inte finns någon instans för den enskilde att vända sig till.

För en fungerande behandling av markfrågor behövs flera åtgärder vidtas:

·      Myndigheterna måste ta ansvar för en korrekt tillämpning av de texter bestämmelser om markfrågor som faktiskt finns

·      Reglerna måste vara i överenstämmelse med säkerhetssituationen och befolkningsrörelser i landet

·      Det måste upprättas en balans mellan de olika aktörerna i fråga om markfrågor (staten, kommunerna, redan existerande markägande och det civila samhället

·      Att ta bort de flaskhalsar som finns i regelsystemet och som nu effektivt bromsar  tillämpningarna

·      Nya regler måste tillkomma som behandlar internflyktingars rättigheter och möjligheter till markinnehav .

Föreläsaren betonade att det för den enskilde individen på bynivå, för det första, är viktigt att noga tänka igenom konsekvenserna av att sälja den mark som de behöver för sin egen överlevnad. Har man en gång frånhänt sig rätten till sin mark så finns det ingen återvändo. För det andra att se till att det inom CVD i byn tillskapas den lokala kommittén för markfrågor som är den första instansen att behandla markfrågor på bynivå. En tredje åtgärd är att ta kontakt med de kommunala myndigheterna som handhar markfrågor (lantmäteriet) för att få lagfart på sin mark.

Det blev tre timmar av faktafylld information som det säkerligen inte var så lätt för alla deltagare att absorbera. I det efterföljande samtalet/utvärderingen med styrelsen för Yennenga Progress och föreläsaren kunde detta konstateras och diskuterades behovet av att i en kommande utbildning, exklusivt vända sig till de vanliga byborna med en mer konkret framställning helt på det lokala språket.

Det kan konstateras att den utbildningsserie i rättsfrågor inom olika sektorer i samhället som Yennenga Progress har initierat med stöd från Jochnick Foundation, utgör en mycket viktig och nödvändig grund för en bättre förståelse för befolkningen. Det är ett initiativ som skulle behöva spridas i vidare cirklar i landet. För en hållbar utveckling är det nödvändigt att alla medborgare har kunskap om sitt eget samhälle och dess funktioner för att kunna vara med och påverka till förbättringar och kunna ställa krav på makthavarna på olika nivåer. Kunskap är makt.

Lennart Karlsson