Delta med din kompetens

Yennenga Progress viktigaste uppdrag är att matcha våra Yennenga Networkers idéer och verksamheter med rätt kompetens och nätverk. I mötet med någon inom samma bransch, med samma passion, skapas relationer och ett internationellt nätverk att bolla med, kontakter med företag som har rätt utrustning, och möjlighet att hitta investerare som förstår idén och dessutom kan ge den extra skjuts framåt! Genom matchning blir idéer och verksamheter mer än vi någonsin kunnat drömma om. Framgång handlar om möten, och vad vi tillsammans skapar i dessa möten. Signa upp med din kompetens och bli en del av en spännande utveckling!

Gå med Stäng

Stötta med pengar

Pengar är viktigt! Swisha ditt bidrag till 1239002437 eller sätt in på 90-konto 900243-7. På de olika projektsidorna kan du donera direkt utifrån de olika verksamheternas specifika behov av finansiering. Gåvor direkt till Yennenga Progress verksamhet i stort är också väldigt betydelsefullt, och fördelas då efter vad som ligger i pip-line eller har behov av extra kärlek just nu. Yennenga Progress innehar 90-konto vilket betyder att vi som organisation uppfyller högt ställda krav
och genomgår årliga kontroller utförda av Svensk Insamlingskontroll. Att vi har ett 90-konto är en bekräftelse på att insamlingen sköts på ett etiskt och ansvarsfullt sätt och att pengarna går till ändamålet (minst 75 % av de totala intäkterna) utan oskäliga kostnader (högst 25 % av de totala intäkterna).  

Donera Stäng

Bibliotek i Barbilla

Tillgången till böcker skapar förutsättning för livslångt lärande.

KOMPETENSER: 2 FINANSIERING: 20% GÅ MED GE PENGAR

Snacka om ”LEVANDE HISTORIA”

26 september, 2014

Det är mörkt ute, klockan har passerat sju på kvällen, men i Brisas-skolan är det fullt av aktivitet. Skolbarnen har jobbat i flera veckor med av tillverka hus och hyddor i miniatyr eller andra roliga former som de byggt av kalabasser, gamla kartonger, blad från regnskogen, crepepapper och målarfärger. Längst inne i alla konstverk står ett litet stearinljus och nu, kvällen 14:e september, väntar barnen på att få hjälp av sina föräldrar med att tända ljuset. Med alla dessa hemgjorda lyktor marscherar vi sen ut i mörkret med rop, skatt och sång. Vi sjunger: ”Eran las 5 de la mañana cuando tocaban alegre diana …” (Klockan var fem på morgonen då beskedet kom…)

15-setiembre

Inte bara i alla skolor i Costa Rica, utan även i flertalet centralamerikanska länder, görs samma sak just denna septemberkväll. Då återupplevs den centralamerikanska historiska utvecklingen.

Natten den 14 september 1821 gick Dolores Bedoya i Guatemalas huvudstad från dörr till dörr och uppmanade folket att följa med henne till stortorget. Hus efter hus slöt upp, alla med lyktor i handen eftersom det var sent på kvällen. När man nådde nationalpalatset skrek det som nu hunnit bli en folkmassa ut sin önskan om att dåtidens maktmän, som satt i förhandlingar inne i palatset, skulle våga ta beslutet att proklamera det rike som då hette Capitanía General de Guatemala (det som idag utgör Centralamerika) självständigt från den spanska kungadömet.

Många av männen i vars händer makten då låg satt inne i den tjusiga palatssalen och flertalet var emot och argumenten diskuterades fram och tillbaka. Men från torget hörde det plötsligt höga rop och sång och musik och dessutom smällare som de misstog för vapenskott. Allt detta skrämde dem. När folkmassan bara växte och inte verkade vilja gå hem drog de styrande slutsatsen att folket, liksom det de tidigare gjorts i Mexico, höll på att genomföra en revolution.

Klockan var fem på morgonen då beskedet kom…” som vi i Las Brisas skolan sjunger under vandringen handlar alltså om år 1821 och när folksamlingen på torget där i Guatemala äntligen fick beskedet: Samtliga hade skrivit under dokumentet som krävde frihet från Spaniens bojor! Det var alltså inga blodiga strider eller uppror som ledde till Centralamerikas självständighet.

Eftersom ingen kunde precis SMS:a nyheten så skrevs den istället ned i ett antal brev som sen levererades med courier som färdades på åsnerygg. Först den 13 oktober nåddes den sista staden i riket, närmare bestämt den costarikanska huvudstaden Cartago. Det tog alltså åtskilliga dagar innan man nåddes av beskedet om självständigheten!

burro

Även denna för oss idag så intressanta detalj, att beskedet levererades på åsnerygg, återupplevs symboliskt i Centralamerika på nationaldagen varje år. Tidigt på morgonen den 15 september genomförs en högtidlig ceremoni i Guatemalas huvudstad där man tänder en fackla som förs vidare längst hela den landsväg som passerar alla centralamerikanska länder, La Carretera Interamericana.

antorchajpg

Högstadieelever i respektive land ansvarar för kurirstafetten. Den elev som tillfälligtvis bär facklan springer med den upphöjd i luften och efter bara några hundra meter står nästa elev med utsläckt hand och tar emot facklan för att spinga till näste mottagare och så vidare. Det är en stor organisation bakom och det hela förlöper varje år enligt planerna. Målet är Costa Rikas tidigare huvudstad Cartago där presidenten tar emot elden och ännu en upprymd ceremoni tar sin plats.

Längst den interamerikanska landsvägen i Costa Rica har man vidare organiserat sig så att de närmsta skolorna står och passar med egna facklor som sen för eld från den ursprungliga guatemaltekiska elden vidare inåt landet. Från stad till stad, by till by sprids så elden över hela Costa Rica. Och även till Brisas-skolan har elden nåtts och prick klockan sex på kvällen och med radiosändningars hjälp, tänder vi nu, liksom alla andra skolor runt om i Costa Rica, skolans egen fackla som stått och väntat på skolgården. Nyheten är spridd i hela landet: ”Vi är fria!” Nu stämmer alla upp i nationalsången.

nationalsång

Ja, Centralamerikas nationalfirande är svårt att slå! Hur alla sluter upp och levandegör sin historia känns maffigt. Svårt att jämföra med vår egen 6 juni, men kanske kan vi genom att få höra om hur man levandegör sin historia varje år, hur man firar sin nationaldag och stolt sjunger sin nationalsång lättare förstå den näst intill kränkta känsla som gemene man i Costa Rica kände när man fick höra att man i ett nordiskt land använt den pampiga costarikanska nationalsången som signatur för komikerprogrammet Parlamentet. En nyhet som minst sagt förbryllade costarikanerna med anledning av Europas avsaknad av respekt för dess nationalsång. Men för det svenska folket som själva haft svårt att hitta ett historisk datum med patriotiska förtecken för att hitta ett lämpligt datum för att fira sin nationaldag, står å sin sida säkerligen minst lika oförstående över den costarikanska reaktionen.

Hur det än må vara med nationalismens och patriotismens olika ansikten, så tänker jag inte skriva mer om det nu för jag vill ta del av stämningen som råder i Brisas-byn. Nu vidtar nationaldanser och costarikanska sånger skall sjungas. Festen har bara börjat! Häng på, vet ja.

Maydelin

Marine Hedström Rojas

Världsbokdagen: böcker och läsning ska vara mysigt, roligt och härligt!

25 april, 2014

Brisasbibliotek

I går firades Världsbokdagen runt om i världen. I Brisas skolan hålls ett bokfirande med allt från bokvård, boktips och högläsning i det lilla skolbiblioteket.

– Vi har ett enkelt men trevligt och uppskattat program. Det är andra året i rad som eleverna tillbringar hela skoldagen i biblioteket, säger rektor Luz Marina Ulloa.

Allra mest uppskattat var nog ändå när barnen fick skriva in några nya böcker som skolan fått donerade. Eleverna tittade nyfiket igenom de nya böckerna och stod i kö för att turas om att stämpla med  bibliotekets nya fina stämpel!

stämpel

Ett bibliotek är ju inte bara långa rader med böcker utan en stor del av bokfirardagen ägnades åt olika aktiviteter. Förutom att stämpla nya böcker fick bokryggarna olika färgmarkeringar för inplacering under rätt tema. Med den tydliga ryggmärkningen blir böckerna lättare att hitta och sätta tillbaka i hyllorna, även för de som inte kan läsa eller skriva ännu. Böcker ska ju vara roliga för att alla att titta i!

I ett varmt och fuktigt klimat som Brisas byn är det väldigt viktigt att ge tid för vård av böcker. Eleverna tog till både sandpapper, skrapknivar och dessutom tvättsprit för att noga rengöra pärmar och boksidor från smuts- och mögelfläckar.

diadellibro2014

Några andra skrev skyltar om att man bör tvätta händerna innan man tar i böckerna och att det inte är tillåtet att äta i biblioteket. En elev ritade hamburgare och pommes frites på planchen över saker man inte bör ha med sig till biblioteket. Tanken på att någon skulle komma in med den sortens snabbmat här ute i regnskogsbyn fick alla att skratta länge och gott!

– Jaha, så stekt kokbanan är i alla fall tillåtet!?, tillade nån kiknandes av skratt.

skylt

Barnen fortsatte damma av både böcker och hyllor och de hittade flera gömda termitbon som verkat hittat en fristad i trånga skrymslen och hörn.

Det märks tydligt att eleverna verkligen känner sig hemma i skolbiblioteket och att arbetet igår fick dem att känna sig än mer delaktiga. De verkade stortrivas med jobbet att sköta om både golvytor, bokhyllor och böcker – och att skriva ordningsskyltar. Allt för att biblioteket skall kunna fortsätta vara ett trevligt ställe där man hittar berättelser, historier, underhållning, liksom information och fakta.

Efter allt jobb kunde barnen sen vila och lugna ner sig med högläsning som ledde till intressanta och roliga samtal – och olika kommentarer kring berättelserna. Den internationella bokdagen firade alltså Brisas-skolan under trevliga former, allt för att stimulera ett fortsatt intresse för böcker och läsning – mysigt, roligt och härligt!

Man försökte därutöver ta fram olika förslag på diverse aktiviteter som elevernas familjer skulle kunna göra för att samla in medel till att köpa in fler böcker till skolbibliotek; för det är ännu relativt glest mellan böckerna i hyllorna. Många av de böcker som ett bibliotek av detta slag erbjuds att få donerade är mestadels tidigare använda skolböcker. Vad som egentligen behövs och saknas är skönlitteratur för åldrarna 7-11 år.

Rektorn framhöll önskemålet att bjuda in föreläsare och hålla flera temadagar i biblioteket – innevarande läsår. För att kunna göra det är Brisas skolan beroende av ditt stöd!

Marine Hedström Rojas

Uppladdning inför Världsbokdagen

22 april, 2014

Eleverna i Brisas-skolan laddar inför onsdag då de kommer att ägna hela sin skoladag i biblioteket, med högläsning och andra aktiviteter.

Allt klart inför skolstart!

23 februari, 2014

tomt klassrum

På måndag, efter en sedvanlig tidig ris- och bönfrukost, är det åter dags för regnskogsbyns alla barn att hänga på sig ryggsäcken och vandra iväg mot skolan, där rektor och tillika fröken kommer att stå och hälsa elever välkomna till ett nytt skolår.

Alla vuxna i byn Brisas vet mycket väl att utbildning är en av de viktigaste vägarna ur fattigdom och ett verktyg som kan ge våra barn självständighet, kunskap och möjlighet att förbättra sina liv. Det är det outtalade målet som gjorde att så många kom till de gemensamma städdagarna i helgen.

Föräldrar och grannar hade kommit överens om att ägna flera dagar åt att storstäda skollokalerna innan läraren skulle komma tillbaka; man ville dessutom reparera det som behövdes, klippa gräs och rensa där ormar kan tänkas ligga och lurpassa. Att nystart inger energi rådde det ingen tvekan om. Medan jag sköljde fönstertrasan i vattenpyttsen kunde jag se hur flera barn doppade både sopkvastar och trasor i en gammal kastrull fylld med såpvatten innan de tog sig an termitbon, mögelfläckar och stövelavtryck på väggen. Det tropiska klimatet gör onekligen floran och faunan i skolan intressant.  Det skrubbades och skurades och jag såg en pappa slipa sin machetekniv innan han angrep ogräset som växt sig vilt vid det omgärdade staketet.

I en så avlägsen plats som denna blir förutom skolan också sjukstugan och kyrkan självklara samlingsplatser. Bybor har ofta organiserat sig för att få myndigheterna att upprätta institutioner som dessa och man fortsätter att ta ansvaret för att allt skall fungera väl. Medan t.ex. skolministeriet och hälsoministeriet ser till att skicka ut personal, så ligger övriga ansvaret hos bybor som själva måste hjälpa till med städning, målning, renovering och på egen hand lösa eventuella problem samt betala de kostnader som kan uppstå.

Administrationen i Brisasskolan är ganska typisk för den centralamerikanska landsbygden; elevernas familjer engageras i skolan och ingår förutom i skolstyrelsen också i de olika grupper som ansvarar för reparationer, skolköket, administration, inkomstbringande aktiviteter, utrymningsplaner, första hjälpen, städning osv.  Visst innebär det en stor arbetsinsats från föräldrar som har andra arbetsuppgifter att sköta om dagarna, men det betyder också deltagande och inflytande. Här är allas insatser inte bara viktiga utan nödvändiga.

Tillsammans och med tålamod kan vi arbeta för en mer rättvis värld. Var med DU också och stöd arbetet att via Yennengaprogress köpa in fler böcker till det nyinrättade skolbiblioteket i Brisasskolan. Böcker är något mycket sällsynt i dessa barns liv, men det kan vi göra något åt, för tillsammans kan vi utträtta storverk!

Städa

Text och foto: Marine Hedström Rojas

På biblioteket i Las Brisas i Costa Rica ges också rum för cabécar indianernas historier och sagor

9 april, 2013

Fylld av intryck efter en temavecka med läsinspirerande aktiviteter i Brisas skolans nya bibliotek, skriver jag för att dela med mig något från allt det roliga som pågått i skolan under de dagar, då man bjudigt in till barnteater och andra för denna landsbygdsskola ovanliga aktiviteter. Något som varit möjligt tack vare en privat donation från svenskt håll!

I en skola som den i Las Brisas, där läraren arbetar med alla sex årskurserna, och samtidigt innehar rollen som rektor, blir det svårt att hinna med ge alla elever den tid de skulle behöva, än mer komplicerat då det inte finns medel till att skaffa läroböcker och där majoriteten av eleverna dessutom är cabécar-indianer som inte talar spanska, landets officiella språk, och på vilket all undervisningen i statliga skolor sker. I mitt tycke ägnar eleverna allt för mycket dagarna åt att kopiera av andra böcker i sina egna anteckningsblock och läraren verkar sällan hinna göra tillräckliga fördjupade genomgångar av materialet. De flesta barnen får inte heller någon läxhjälp hemma då deras föräldrar ofta inte själva gått i skolan. I en sådan situation riskerar barnen inte få de stöd de behöver och givetvis riskerar bli understimulerade. Men ovan nämnda temadagar i biblioteket var rena motsatsen!

Det var fantastiskt roligt att få ta del av barnens fantasi, då de med ganska så enkla inspirerande knep från den inbjudna pedagogens sida, fick dem att släppa loss och ge uttryck för sina känslor – högt och ljudfullt – med skratt och lust för att tex. förvarna dockor, tecknade sagofigurer, om vad som kunde hända dem. Det var härligt att se barnens respons och upptäckarglädje.

temadagar (5)

Gensvaret från elevernas familjer var också stort. Vi befinner oss i den allra värsta regnperioden här på den karibiska sidan av Costa Rica och själv tog det mina barn och mig en timma att plaska iväg till skolan med bl a kartonger med bakelser, som vi hade gjort. Väl framme fick vi byta kläder, för trots regnställ och paraply var vi blöta in på bara skinnet. Men det var roligt att möta alla andra på vägen; de hade gått längre på regnskogsstigar och trotsat vädret.

De flesta elever har inte alls haft tillgång till sagor eller tryckta berättelser i hemmen, men under aktiviteterna i biblioteket fick eleverna chansen att utforska ”böckernas värld”. Den inbjudna läspedagogen Simona Trovato involverade oss alla med entusiasm i en rad intressanta aktiviteter där vi tilldelades olika uppgifter. Jag skriver ”vi” för hon hann med samtliga ålderskategorier under temadagarna. Elevernas familjer hade inbjudits och involverades även de och det gavs även utrymme för cabécar-föräldrarna att berätta historier som tillhör indianfolkets orala tradition.

Simona Trovato följer ”Fantasins grammatik”. Metod framtagen av den italienske pedagogen Gianni Rodari, och barnens skrattade mycket åt en av de lekar som just Giannis pedagogik framhåller: ”Sagosalladen”. Eleverna fick välja personligheter från olika sagor och blanda ihop dem i nya berättelser. Eller göra om sluten på olika klassiska sagor, eller byta ut miljöerna. Det slutade i sagor som ”Herr Orm som hade en specerihandel i vår by Las Brisas”,  ”Fru Get som vann sångtävlingen trots sin dåliga sångröst. ”Tävling som hölls på vår skolgård”, och om ”Rödluvan som fick hjälpa vargen att bli av med hans rädsla för spöken”.

Ja, det var verkligen ROLIGA och INSPIRERANDE dagar och det tyckte både barnen och de vuxna. Och som grannfrun Virginia sa: ”Något liknande har vi aldrig upplevt här!”.  – Inför det nya året 2013 satsar vi på att fortsätta dessa initiativ så att skolbiblioteket inte blir till ”några bokhyllor där böckerna står och dammar” utan att vi jobbar vidare på att kunna köpa in fler böcker, och kanske än viktigare, att vidareutveckla projekt för att introducera läsning hos elevernas familjer och satsa på lässtimulerande aktiviteter!

Marine Hedström Rojas

The library project advances

1 februari, 2011

Our member, Marine Rojas Hedström, active anthropologist living in Costa Rica, is presently in Sweden. She lives a fascinating life in the jungle of Costa Rica, working on developing school material, adapted to the local history and traditions, together with the indian  population.

Last year in May, at my sons birthday, we had a small private charity party, to collect money to buy books for the school library. It is a small school where Marines own three children goes to class, and the majority of the children at school are cabéca indians. Last week Marine arranged a new one, to collect money to buy shelves for the library, and the surplus, is going to be used for a school excursion.

The majority of the children from this little rain forest school, have never visited the city. The trip is planed to go to the capital of Costa Rica, to visit the “Gold museum”, where the archeological findings of the country and the indian population is gathered. The plan is also to visit the city zoo.

With small means you can contribute to open the world for these children! Join us, donate and don’t forget to write Costa Rica, School project in the subject row!

Roligt att du vill bli en Yennenga Networker, en till hjälte som bidar till en bättre värld! Berätta lite kort om dig själv så hör vi av oss.
Varmt tack!
Roligt att du känner till en potentiell Yennenga Networker! Berätta lite kort om den här personen så hör vi av oss.
Varmt tack!