Delta med din kompetens

Yennenga Progress viktigaste uppdrag är att matcha våra Yennenga Networkers idéer och verksamheter med rätt kompetens och nätverk. I mötet med någon inom samma bransch, med samma passion, skapas relationer och ett internationellt nätverk att bolla med, kontakter med företag som har rätt utrustning, och möjlighet att hitta investerare som förstår idén och dessutom kan ge den extra skjuts framåt! Genom matchning blir idéer och verksamheter mer än vi någonsin kunnat drömma om. Framgång handlar om möten, och vad vi tillsammans skapar i dessa möten. Signa upp med din kompetens och bli en del av en spännande utveckling!

Gå med Stäng

Stötta med pengar

Pengar är viktigt! Swisha ditt bidrag till 1239002437 eller sätt in på 90-konto 900243-7. På de olika projektsidorna kan du donera direkt utifrån de olika verksamheternas specifika behov av finansiering. Gåvor direkt till Yennenga Progress verksamhet i stort är också väldigt betydelsefullt, och fördelas då efter vad som ligger i pip-line eller har behov av extra kärlek just nu. Yennenga Progress innehar 90-konto vilket betyder att vi som organisation uppfyller högt ställda krav
och genomgår årliga kontroller utförda av Svensk Insamlingskontroll. Att vi har ett 90-konto är en bekräftelse på att insamlingen sköts på ett etiskt och ansvarsfullt sätt och att pengarna går till ändamålet (minst 75 % av de totala intäkterna) utan oskäliga kostnader (högst 25 % av de totala intäkterna).  

Donera Stäng

Förskolan i Nakamtenga

Vårt allra första projekt och ett strålande exempel vad Yennenga Progress är. En verksamhet i ständig process och utveckling med fantastiska resultat.

KOMPETENSER: 10 FINANSIERING: 12% GÅ MED GE PENGAR

Förskolebarnen i Nakamtenga besöker grönsaksodlingen

24 november, 2016

Under tisdagsmorgonen fick barnen som går på förskolan i Nakamtenga följa med till Yennenga Progress egen grönsaksodling, som utgör ett av projekten i Den goda byn. Vid besöket fick barnen möjlighet att lära sig hur det går till då man sår en planta vid namn ”Boulmboulé”, vilken ofta används som ingrediens vid matlagning.

Genom lektionen fick de personer som varje dag har hand om grönsaksodlingen möjlighet att till barnen föra vidare de kunskaper och erfarenheter som de erhållit sedan odlingsverksamheten startade. Bland annat fick barnen lära sig att det går att utnyttja mark till odling trots att den har dåliga förutsättningar. Marken som lektionen utfördes på, och som det idag odlas tomater, jordnötter, aubergine, morötter och mycket annat på, användes nämligen inte till någonting tidigare eftersom man ansåg att marken var alldeles för hård för att kunna utnyttja.Vid besöket fick barnen också lära sig i vilken ordning, och på vilket sätt, man ska arbeta för att åstadkomma en gynnsam odling. Lektionen avslutades med att varje elev fick plantera varsin Boulmbouléplanta.

Barnen kunde knappt vänta tills de fick komma tillbaka för att skörda plantorna! Och inte minst, tills de fick smaka på dem i skollunchen!

 

 

 

o3

 

Hälsning från Ingeborg när förskolan öppnade igen!

4 oktober, 2016

Jag började måndagsmorgonen hos förskolan. Där har de tre klasser, och barnen börjar vid tre års ålder. Här var det ingen inskolning att tala om, utan föräldrarna kom och lämnade barnen på morgonen, vilket inte var så lätt for alla, framförallt inte de minsta som aldrig gått i skolan tidigare.

Även om de flesta var glada och förväntansfulla var det också en hel del ledsna och nervösa barn. Förskolelärarna var förberedda, och med en person som vaktade grinden så ingen kunde springa hem satte de igång med sång och dans, vilket fick så gott som alla elever intresserade ganska snart. Efter en halvtimme med sång och danslekar, och lite tröstande, var alla barnen redo for nästa aktivitet. Och lärarna levererade sandleksaker, som barnen kastade sig över och så var matlagningen  igang. Jag blev bjuden på både ”ris gras” (grus), ‘’petit mil” (sand) och ”bouille” (mer grus). En timme efter lämning var alla barnen i full lek, och hade slutat gråta. Vilken bedrift av lärarna!

Frukt och grönt i Nakamtenga

29 april, 2016

I Nakamtenga finns en plantskola och grönsaksodling. Förskolan utnyttjar grönsaksplanteringen dagligen i sin konkreta undervisning. Att få skörda och ta med grönsaker till klassrummet är roligt och spännande. Barnen får titta noga, känna, lukta, skära, smaka och ibland laga till. Därefter på tavlan gemensamt skriva orden och hitta på nya ord som rimmar eller låter nästan likadant på franska eller moré. Det är både lärorikt och kul!

Lyra och Yennenga Progress skapar framtiden med färg och möjlighet till utveckling!

26 april, 2016

Sedan 2012 har Lyra Scandinavia stöttat Yennenga Progress förskola och grundskola i Nakamtenga, Burkina Faso, med pennor och annat skrivmaterial. Nu tar de sitt engagemang vidare genom att säkra finansieringen av förskolläraren Edith Zoungranas lön. Att säkerställa lönerna för de anställda är en förutsättning för att verksamheten ska kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt.

Edith har arbetat på Yennengas förskola sedan 2009 och ansvarar för att ta fram och tillverka nytt pedagogiskt material. Det kräver mycket fantasi och egna lösningar eftersom tillgången på material är mycket begränsad.

En av Lyras kärnverksamheter är produkter för skola och kreativt skapande med färg och form. Därför blir samarbetet kring förskola och skola med Yennenga Progress något som ger mervärde. Särskilt med tanke på Ediths intresse för kreativa uttrycksformer i skolan. Hon har talang för att teckna och måla och stimulerar barnen i fritt skapande. Hon tycker om sång och dans och leder ofta de traditionella danserna tillsammans med barnen.

– Vi är ett globalt företag som är verksamma över hela världen och vill gärna bidra till Yennenga Progress utbildningsverksamhet i Burkina Faso. Utbildning är vägen till positiv samhällsutveckling och om våra produkter kan få vara med i den processen så känner vi oss väldigt stolta. Våra verksamheter passar som hand i handske! Att få vara med och göra en liten men ändå betydelsefull skillnad för de barn som går i skola hos Yennenga Progress känns så viktigt, säger Eva Söderberg, Key Account Manager på Lyra. 

I Nakamtenga har få av barnens föräldrar själva gått i skolan. Undervisningen är traditionellt inte heller är på barnens modersmål. Väl genomtänkta investeringar i utbildning från förskolenivå och uppåt skapar förutsättningar för en positiv samhällsutveckling. Främjande av nya pedagogiska modeller, kulturella uttrycksformer och gruppaktiviteter är grunden för utvecklingen av ett demokratiskt och inkluderande samhälle.

Personalen är det viktigaste vi har för att kunna fortsätta att utveckla verksamhet och metoder anpassade för de förutsättningar som finns just här.  Vill du och ditt företag också sponsra en lön? Hör av dig till oss! info@YennengaProgress.se

Förskola på export

21 december, 2015

Kan hållbar förskola verkligen bli en exportsuccé? Tveklöst ja enligt Catrin Mattsson och Elisabeth Thornburn, från Sweducare som berättade om sin rapport ”Förskolan –nästa generations exportintäkter” Det vet vi i Yennenga Progress som arbetat med förskolor i Burkina Faso i många år och sett vilken förändring hållbar förskola ger i lokalsamhället.

I Deloittes vackra trädgård i Almedalen fick vi i somras lyssna till Catrin och Elisabeth, som tillsammans med Camilla Waltersson Grönwall, politisk representant, Cecilia Ehrenborg Williams, vice vd Svanen, Fredrik Hentz, Affärs områdeschef skola AJ, Gustaf Redin, vd Nordic Parks och Stina Berge, Generalsekreterare Yennenga Progress, presenterade idén kring förskola på export.

Förskolan är en grundläggande del av välfärdssystemet som gör det möjligt för både kvinnor och män att kombinera familj och arbete. Barn som går i förskola har lättare att klara skolgången och det är en viktig faktor för att minska utanförskap. Catrin och Elisabeth menar i sin rapport att det finns en stor global efterfrågan av det svenska konceptet för hållbar förskola. Detta kan, om vi tar var på möjligheterna, innebära en betydande export av förskoltjänster.

Eftersom barn är extra känsliga för farliga kemikalier är svenskt miljökunnande också en viktig del av framtida förskolexport. Våra inbjudna företag, AJ och Nordic Parcs erbjuder produkter för förskolor som klarar av Svanens tuffa miljö- och hälsokrav. De engagerar sig för social utveckling genom att stödja uppbyggnaden av hållbara förskolor/skolor i utvecklingsländer med Yennenga Progress.

Det var en spännande och inspirerande morgon i Almedalen som gav nya perspektiv på vad en exportsuccé kan vara och hur vi kan arbeta för att sprida ett framgångsrikt och hållbart koncept i världen. Att arbeta med hållbar förskola är på många sätt nyckeln till den framtid som vi vill vara med och skapa!

När rätt person får verka på rätt plats så börjar det växa!

23 november, 2015

Det är något särskilt med växter, att plantera, ta hand om och se något växa. I Yennenga Progress förskola i Nakamtenga är trädgården en viktig del i undervisningen. Att kunna odla är lika mycket värt som att kunna skriva på en dator och det ena utesluter inte det andra. Genom trädgårdens frukter lär sig barnen färg och form och genom att se hur saker växer och hur vi gemensamt tar hand om dem får de med sig en respekt för naturen och den traditionella kunskapen om odling.

Nu har trädgården varit lite vissen under en period. Jorden har blivit utarmad och bristen på regn har medfört att grönsakerna inte vuxit så bra som vi hoppats. Men, till trädgårdens undsättning kom Parmoussa, som är uppvuxen i Nakamtenga och nu återvänt till byn med nya erfarenheter.

Två av Parmoussas starkaste sidor är trädgårdsarbete och att undervisa barn – detta trots att han själv inte gått i skolan. På mindre än en vecka har Parmoussa gett trädgården nytt liv. Han har grävt nya trädgårdssängar och lagt i ny jord. Tillsammans med barnen har han sått, planterat och vattnat. Han har till och med skaffat jordgubbsplantor! Nu är det återigen riktigt roligt att använda trädgården i undervisningen.

I all sin enkelhet illustrerar detta en av Yennengas grundidéer: när rätt person får verka på rätt plats börjar det växa! Parmoussa har gett trädgården nytt liv. Runt om i alla våra verksamheter finns andra Yennenga Networkers som bidrar med sina starka sidor för att resultatet ska bli så lyckat som möjligt!

 

Vi behöver hjälp med skolapoteket

1 oktober, 2015

På Yennengas förskola och grundskola i Nakamtenga har vi ett litet skolapotek. En av lärarna är apoteksansvarig och kallas ”sjuksköterskan”. Hon ser till att det alltid finns hemma av de mediciner som vi använder för att kunna behandla akut sjuka elever, lärare och lärarnas egna barn.  I apoteket finns också sårrengöringsmedel, plåster och kompresser och bandage mm.

Om ett barn skadar sig gå man till ”sköterskan” och blir omplåstrad. Ofta använder vi färsk Aloe Vera, som vi odlar på skolgården. Ibland räcker det. Ibland behövs ett förband eller bara ett plåster efter ett bakteriedödande medel.

Den allra vanligaste sjukdomen bland barnen är malaria. Barnen kan komma pigga och friska till skolan och inom en timma har de hög feber, ont i hela kroppen, huvudvärk, mår illa och har diarré. Det gäller att snabbt få ner febern samtidigt som föräldrarna kontaktas. Om de inte går att nå, sätter vi in en kur mot malaria. Ibland ligger det elever i alla klassrummen och mår dåligt och väntar på att föräldrarna ska komma och hämta dem. Ofta skjutsar någon av lärarna på sin cykel hem barnen, om de vet att det finns någon hemma, som kan ta hand om barnet.

Magont och olika diarrésjukdomar är mycket vanligt förekommande. Hygienen i skolan är god, men i hemmen finns inte alltid samma möjlighet med toaletter och rent dricksvatten.

Alla elever på Yennengas förskola och grundskola är olycksfallsförsäkrade.

Inköp av mediciner, sårrengöringsmedel, förband mm görs efterhand under året.

Yennenga förskola och skola för skolåret 2015-16

220 barn

16 lärare

4 skolkökspersonal

3 vaktmästare

Budget

Inköp av mediciner, förbandsmateriel etc    3 170 Sek

Akutkassa                                                            2 000 Sek

Olycksfallsförsäkring för alla barn                 2 500 Sek

Telefonkort för kontakt med föräldrar              325 Sek

Uppföljning och utveckling                                 1 000 Sek

Summa kostnad för 2015/16                   10 000 Sek

 

Barnhem – fel hjälp för utsatta barn!

28 september, 2015

Tisdagen den 13 oktober mellan klockan 8.00 och 10.00

Välkommen till ett spännande frukostseminarium om vikten av bra alternativ till barnhem och hur omtanke om barn kan bli fel fastän viljan är god.

Vi bjuder på frukost, nya rön och kunskap.

Barnrättsexperter och forskare i barnfrågor världen över är överens: Barn mår bäst av att växa upp tillsammans med vuxna de känner sig trygga med. En oroväckande trend är att efterfrågan på barnhem ökar i många fattiga länder. Det beror på att många vill arbeta på barnhem som volontärer, turister vill besöka barnhem och det finns gott om privata initiativ som i välvilja tror att barnhem är ett bra sätt att hjälpa. Ett problem är att den goda viljan kan skada mer än att hjälpa. När resurser läggs på att ”rädda” utsatta barn, istället för att ge närstående möjlighet att ta hand om dem, leder det till att barn placeras på barnhem i onödan.

När människors engagemang kombineras med möjligheten att själva hjälpa till, finns enorma möjligheter att bidra till en bättre barndom för barn i utsatthet. Men det är viktigt att hjälpen görs på ett sätt som verkligen hjälper och inte splittrar familjer i onödan.

Genom det här seminariet lyfter vi fram alternativ till barnhem, vilka konsekvenser våra val som privatpersoner och resenärer kan leda till och visa hur ett barnsäkert resande kan se ut.

Medverkande:
Monica Woodhouse, svenskättling från Sydafrika, grundare och direktor för organisationen Give a Child a Family. Monica Woodhouse har tagit fram metoder för utbildning av socialtjänst, föräldrautbildningar, samt fosterhemsutbildningar och system för uppföljning. Monica Woodhouse berättar om barns behov av långsiktighet och familj och menar att barnhem aldrig kan ersätta det hur mycket resurser som än sätts in.

Anna Hårleman De Geer, generalsekreterare och Britta Holmberg, projektchef från World Childhood Foundation, har i flera år och i olika sammanhang lyft frågan att barnhem inte är lämpliga hem för barn och att det i de allra flesta fall finns bättre alternativ. Childhood arbetar såväl på gräsrotsnivå som på global nivå för att utveckla metoder och sprida kunskap om hur barn och familjer i utsatthet kan få stöd.

Stina Berge, grundare och generalsekreterare för kompetensnätverket Yennenga Progress. Ett nätverk som utgår ifrån lokala, konkreta, och ofta akuta frågor. Med hjälp av resultat och erfarenheter från dessa verksamheter, skapas referensverksamheter för såväl myndigheter som privata initiativ för att värna om barnens rättigheter och skapa långsiktig förändring.

Per Byman, generalsekreterare för Radiohjälpen, vars uppdrag är att samla in medel för humanitära ändamål och att informera och upplysa allmänheten om hjälpbehov. Radiohjälpen stödjer inte barnhem eller verksamheter som går att likställa med barnhem eller institutioner för barn och ungdomar. Det är Radiohjälpens uppfattning att det i nästan alla fall är möjligt att integrera dessa barn och ungdomar i det berörda samhället vilket är att föredra.

Välkommen till frukostseminarium på Yennenga Progress!

Var: Stadsgården 10

När: Tisdagen den 13 oktober 08.00 – 10.00

Hur: Frukost serveras från 7.30. Samtalen startar 8.00.

Almedalen: Sveriges nästa exportsuccé – hållbar förskola?

23 juni, 2015

Förskolan är på många sätt nyckeln till en hållbar framtid. Vill du veta mer om vilka möjligheter som finns för att skapa en hållbar och giftfri förskola i Sverige och för export?

Kom till vårt event i Almedalen!

Onsdagen den 1 juli, kl 8-9, bjuder vi på Ekofrukost och spännande samtal om förskola på export!

Strandgatan 22, i Deloittes fina trädgård!

Förskolan är en grundläggande del av välfärdssystemet som gör det möjligt för både kvinnor och män att kombinera familj och arbete. Barn som går i förskola har lättare att klara skolgången och det är en viktig faktor för att minska utanförskap. Rapporten Förskolan –  nästa generations exportintäkter visar på en stor global efterfrågan, vilket kan innebära en betydande export av förskoletjänster. Miljökunnande är också en viktig del av svensk export. Barn är extra känsliga för farliga kemikalier.   Idag finns de hållbara valen hos företag som företagen AJ och Nordic Parcs exportDe engagerar sig för social utveckling genom att stödja uppbyggnaden av hållbara förskolor/skolor i utvecklingsländer med Yennenga Progress. Detta unika kompetensnätverk i utvecklingsländer har som mål att skapa bästa möjliga förutsättningar att lyckas och skapa hållbarhet – både socialt, miljömässigt och ekonomiskt.

Möt: Stina Berge, Generalsekreterare Yennenga Progress, Cecilia Ehrenborg Williams, vice vd Svanen, ansvarig för produktutveckling Miljömärkning Sverige, Fredrik Hentz, Affärs områdeschef skola AJ, Gustaf Redin, vd Nordic Parks, Camilla Waltersson Grönwall, politiker utbildningsutskottet, Catrin Mattsson och Elisabeth Thornburn, Sweducare berättar om sin nyligen släppta rapport om svensk förskola på export.

En spegel är bra att ha

7 maj, 2015

– Jag har inga tänder, säger ett barn bestämt. Jo, känn med tungan, försöker Pauline övertyga, då hon håller lektion om tandhygien. Han får en spegel och upptäcker att det finns flera stycken längre in i munnen. Det är bara några som fattas längst fram.

Pauline fortsätter lektionen. 44 barn från de äldsta grupperna sitter i en ring på golvet i den öppna matsalen. Ett par gånger per termin påminner vi om hur man ska borsta på alla sidor av tänderna. Pauline visar igen hur man borstar. Allt fler barn berättar att de borstar tänderna även hemma. På förskolan borstar barnen med tandkräm, vilket ger ett gott skydd mot karies.

– Ja, för Karius och Baktus tycker om det som är gott, dom också. Tô, mango och bönbullar. Då borstar jag på tungan. Såhär, säger Marcel och visar i snabba gester.

Resedagboken familjen Cederwall i Nakamtenga

16 februari, 2015

Fredag 13 februari

Jag börjar friskna till nu, förra natten var ganska jobbig med frossa och feber. Sov inte mycket i natt heller men nu är tempen under 38 grader… med panodil i kroppen. Eva berättade att den vanligaste orsaken till att befolkningen dör här är olika diarrésjukdomar och malaria. Kan mycket väl förstå det. En frisk människa svettas normalt upp till 1 liter/dygn, är det riktigt varmt kan det öka med upp till flera liter extra (vilket är normalt här eftersom det är 40 grader i skuggan!). Har man sedan en kroppstemperatur över 39 grader ökar vätskeförlusten totalt med 50 %. Detta ger enorma förluster som är omöjliga att kompensera. Man torkar ut och kroppen slutar fungera. Jag klarar mej tack vare vänner och familj med goda kunskaper, vätskeersättning, antibiotika, ett svalt hus. Vågar inte tänka på hur det kunde gått annars.

13februari (640x480)Nåväl, idag var det dags att titta in på förskolan. Pigga glada barn. Det är noga med hygienen här. Barnen får tidigt lära sig att tvätta händer före måltid och att borsta tänderna. Det är fyra grupper med ca 20 barn i varje. Grundläggande matte räknas med kapsyler, barnen gör olika ordlekar med sina namn, eller få gå fram och peka på rätt färg på olika bilder. Läraren läser sedan en saga och barnen hjälper till att återberätta, man sjunger också olika rörelsesånger, naturligtvis. Kl. 9.30 äter alla barn lunch och efter denna finns det också tid för utomhuslek med gungor och annat. Lektionerna fortsätter och kl. 12 är skoldagen i förskolan slut.

På kvällen åker vi in på konsert inne i Ouagadougou. Västafrikanska rytmer blandas med god mat och vi funderar återigen över orden varför, hur och på vilket sätt.

/Calle

Lördag 14 februari

Heldag i huvudstaden Ouagadougou. En timmas bilresa. Tidigt åker vi in till hantverkscentret Village Artisanal Ouagadougou, ett fantastiskt ställe där hantverkare har sina egna ateljéer och där försäljningen går lugnt och städat till. Lunch på stan sedan iväg till le Grand Marché som är den stora centrala jättemarkandsplatsen i två våningar. Kontrasten är enorm! Här finns precis allt att köpa, ett jättevaruhus. Vi fullkomligt förföljs under 2 timmar med försäljare från alla håll. Allt ifrån jordnötter till diverse olika korgar och väskor lovas olika priser på, högt och lågt. Trötta lyckas vi hitta vår chaufför och börjar resan hem till byn. Hantverk här är ganska billigt för oss.

Vi diskuterar mycket om vårt behov att vilja ha saker, men enas om att man ju vill ha så mycket som möjligt av det här fantastiska landet med sig hem. En positiv sak med vårt köpbehov är att pengarna hamnar här, ofta hos de som tillverkat prylarna.

/Calle

Söndag 15 februari

Efter frukost bär det av till Monomtenga, en peulby några kilometer utanför Nakamtenga. Mossifolket är den största folkgruppen i området och lever mest av odling. Peul däremot är ett traditionellt nomadfolk som har mycket djur och lever mestadels av vad djuren ger. Vi cyklar dit i morgonsol och träffar Adama.  Hon driver på eget initiativ, med stöd av Yennenga, en egen förskola här med 20 barn. Vi får se hur den lilla förskolan fungerar. Klassrummet är ett hus med tre öppna väggar och solskyddande tak. Här finns både svarta tavlan och ABC- bokstäver runt om på väggarna, precis som i förskolan i Nakamtenga. I början gjorde Adama allt själv men nu har hon en kvinna som hjälper till att laga och servera mat. Hon sköter skolan själv men är mycket angelägen att komma till Nakamtenga när det hålls träffar och kurser för de andra lärarna där. Vi får även passa på att provmjölka kor för hand och hålla i nyfödda lammungar innan vi återvänder hem.

15februari (640x480)Eftersom detta är sista kvällen för oss här börjar vi under kvällen fundera över avfärden, vi provpackar och tittar över så att allt ska gå ner i de väskor vi har.

/Calle

 

Mycket sång

15 februari, 2015

Jag har börjat skriva ner alla sånger vi sjunger på förskolan. De sjunger ju mycket mer på förskolan än barnen på skolan. Barnen vet inte från början vad de sjunger. De härmar och det är ett sätt att lära sig ord. Efter hand förstår de ord och börjar uttala dem rätt.
För många år sedan då jag började sjunga med i sångerna på moré så bara härmade jag ljuden. Det blev naturligtvis inte alls rätt. Men jag sjöng. Ett barn upptäckte att jag inte kunde och hon började gapskratta. Hon är vuxen nu och jobbar på förskolan i Ziniaré.
-Eva

Resedagboken av Familjen Cederwall

13 februari, 2015

måndag 9 februari

I dag var hela vår familj med en lektion i årskurs två. Det var dags för Oliver att förmedla de hälsningar och frågor som han hade med sig från klass 4B på Bräckeskolan i Göteborg. Vi presenterade oss igen för barnen, och berättade om Olivers klass och att de var nyfikna på hur barnen i Nakamtenga har det. Oliver läste frågorna på svenska, Eva tolkade till franska vidare genom läraren Puswinde på moré som är de flesta barns modersmål. När barnen skulle besvara frågorna var det många händer i luften. Jag kan ju inte moré, men vissa gester behöver ingen översättning : « ta mig, ta mig ! ».

När de skulle berätta vad de gjorde på sina raster tyckte läraren att det bästa var att visa. Han ritade upp rutor på cementgolvet och ett barn fick komma fram och visa hur de hoppade hage. Det var inte riktigt samma som vi brukar göra. Flera andra lekar visades också. Oliver och några i hans Klass undrade om några gillade att spela och titta på fotboll, och det gjorde över halva klassen. « Vilket lag gillar ni då ? » De flesta höll på Burkina Faso förstås, men några föredrog Real Madrid och Liverpool.

Oliver visade sedan de teckningar som eleverna i hans klass hade gjort och som visade vad de tyckte om att göra. Senare under dagen skulle barnen i Nakamtenga rita teckningar som Oliver skall ta med hem. Det var en rolig lektion för oss!

Lennart skulle in till huvudstaden Ouagadougou på möte, och vi fick följa med. Den mesta tiden tillbringade vi i ett hantverkscenter som gjorde otroligt fina saker som man ville ta med sig hem. Här fanns allt från byråer gjorda av oljefat, djembetrummor, skrin av läder, elefanter i trä och sten, klänningar av afrikanska tyger och mycket mycket annat. Som bonus kunde man gå och titta på när sakerna tillverkades.

10947857_10152593691097312_539344725_n

Vi fick också en rundtur i Ouagas modernare delar : «Ouaga 2000», som byggdes kring millenieskiftet. Det var roligt att se hur många sätt man kan bygga hus på. Lunch åt vi också inne i stan på en väldigt mysig restaurang som heter « Verdoyant ». Om ni åker dit någon gång så kan jag rekommendera auberginegratängen.

Sofia

10979300_10152593692132312_1712043659_n

Tisdag 10 februari

I dag åkte jag och familjen med Lennart ut på en spännande resa. Vi fick möjligheten att åka till ett område som heter Nazinga och ligger i södra Burkina. I Nazinga finns många olika sorters djur som man inte träffar på så ofta i resten av landet. Tyvärr sprider ju öknen ut sig i de norra delarna (det området kallas « Sahel »), och i takt med det försvinner också djuren. Men i Nazinga finns det träd och gräs så att det räcker till många.  Djuren är inte inhägnade, så de rör sig lite fram och tillbaka, men det finns stora chanser att få se dem om man kör in i området.

Från Nakamtenga till den plats där vi skulle övernatta tog det drygt sex timmar. De tre första timmarna åkte vi på en rak, asfalterad väg. Resterande tre timmar var på en skumpig grusväg (typ det skumpigaste jag varit med om någonsin tror jag). Det var : skumpigt. Lennart – som körde hela resan – var trots detta lugn och trevlig hela tiden. Det hade inte jag varit.

Vi tog en paus i en liten stad som heter Pô. Där beställde vi mat på ett lokalt ställe utmed vägen. Vi ville ha omelett, pommes frites och lamm på grillspett. « Går det fort ? » undrade Lennart. « Jadå » försäkrade personalen. En timme och en kvart senare kom maten på bordet, och den smakade underbart. Och, det är egentligen ganska snabbt om man tänker på att de troligtvis inte hade de flesta råvarorna när de fick beställningen. Potatisen skulle fixas, skäras i strimlor och friteras, omeletterna skulle tillagas med ägg och grönsaker och köttet skulle införskaffas, skäras upp, träs på pinnar, marineras och grillas. Det skulle inte jag fixa på en timme och en kvart.

Om vi såg några djur? Absolut, två krokodiler, ett antal vattenbockar, några spännande fåglar och runt sex elefanter var det vi såg på vägen. Men, på kvällen framme vid centret satt vi vid en stor damm och fick se tolv elefanter traska fram och dricka en slurk vatten inför kvällen. Elefanter vid en damm i skymningen, det är ganska vackert.

Sofia

10966817_10152594648187312_1887274849_n

Onsdag 11 februari

Under natten i hyddan hörde vi starka skrik av ett slag som ingen av oss hört förut. Vi spekulerade i om det kunde vara en stor fågel, men var tveksamma. När vi gick ut såg vi förmodligen svaret. Ett gäng babianer gick över vägen framför oss.

Tidigt, innan frukost, fick vi med oss en guide i bilen. Han visste vart man skulle på de skumpiga vägarna. Vi hade inte åkt långt förrän det brakade i skogen, och ett antal elefanter dök upp. Guiden dirigerade Lennart att köra än hit, än dit – backa där och kör höger där – och vips hade vi genskjutit både elefanter och övriga turister. De gick runt och bröt ner träd och kvistar och satte i sig. « En elefant äter 200 kilo gräs om dagen » sa guiden. (Kan det verkligen stämma? Tur att de inte äter jeepar med vita människobarn i.) Vi var så nära elefanterna, och de är helt fantastiska att se på nära håll. Men, det finns gränser för hur nära man kan vara naturligtvis. Alla har sina intima zoner.

Efter ett tag tyckte elefanterna helt enkelt att vi var för nära dem. Det tyckte egentligen vi också, men guiden hade en annan uppfattning : « no problem, no problem, take your photo ! » Elefanterna trumpetade en varning och viftade hotfullt på öronen (vilket betyder fara enligt vad jag har lärt mig). Tanken var att barnen skulle stå i takluckan och titta på djuren, men de dök ner ganska snart. Calle däremot stod med fast hand och filmade stora delar av händelsen. Efter andra varningen från elefanterna trotsade vi guiden och lämnade elefanterna att äta i fred. Det tog ett litet tag innan pulsen gått ner på oss vitingar.

10928710_10152594590012312_1438445290_n

Resten av den guidade turen såg vi apor svinga sig bland träden, vårtsvinsfamiljer som trippade omkring, stora fåglar som sprang fort på marken och gaseller och antiloper som sprang snabbt och graciöst. Artrikedomen på vår planet är imponerande. Och det bästa av allt är att dessa djur är helt fria.

Resan hem gick som ett swish, vi skumpade nu bara i två timmar lite drygt och det är väl ingenting. Tyvärr har Calle och Oliver insjuknat i någon slags magåkomma som inte är så rolig. Vi var alla överens om att det var fantastiskt att de mådde bra just när vi var på safarit.

Sofia

Torsdag 12 februari

Natten på taket var underbar. Stjärnorna lyste över ond och över god. Oliver var pigg igen, men Calle har varit rejält dålig under natten. Febern steg till 40 grader, och det var inte roligt. Trots att vi är noga med att tvätta händerna och bara äta genomstekt mat är det så lätt att få i sig något som magen inte är van vid.

Under dagen här har dock Calle succesivt blivit bättre. I kväll åt han till och med lite mat – vilket han inte har gjort på över två dygn. Febern har lagt sig, men matlusten finns inte där än. Vi hoppas på morgondagen.

På förmiddagen hängde jag med förskolan. De har en pedagogisk verksamhet som känns väldigt gedigen. Lärarna jobbar nära barnen, och är noga med att bekräfta och uppmuntra. I dag fick jag se hur grupperna jobbar med siffror på olika sätt, hur de lekte på skolgården, hur de anlade en liten odling av bissap-frön och hur de läste och återberättade sagor. Här har de dessutom en frukttant istället för en flourtant. Frukttanten kommer in i rummet med en stor balja på huvudet, och i dag innehöll den apelsiner i delar. Alla barn fick motsvarande en halv stor apelsin. De satte sig i ring på mattor längst bak i rummet och smaskade ljudligt. Personalen läste en saga under tiden. En doft av citrus spred sig genom rummet.

Oliver och Ludvig har haft sin kompis Raoul här under eftermiddagen. De har badat i poolen och kastat boll till varandra. På eftermiddagen fick de följa med till fotbollsplanen igen. I dag var det skugga, vilket gjorde det enklare. Dessutom hade Oliver och Ludvig med sig vatten, och så hade de satt skor på sina fötter. Man lär sig av sina erfarenheter. Jag och Carina gick ner och tittade på dem, och det var många barn som spelade i dag.

Middagen åt vi på taket medan solen gick ner. När vi suttit ett tag kom Raoul och Roland förbi och ville prata med Oliver och Ludvig. De tränade lite engelska tillsammans och sedan skildes de åt. Nu är det dags för mig att krypa ner under täcket av stjärnor och sova.

Sofia

Resedagboken fortsätter familjen Cederwall i Nakamtenga

10 februari, 2015

6 februari

Efter morgonpromenad och frukost följde jag och Ludvig med Lennart till stenhuggeriet för att se hur man hugger fram de röda byggstenarna ur marken. Vi träffar tre killar som arbetar med att hugga ur stenarna, ett hårt och tungt arbete i hettan. Stenarna köper sedan Yennenga för att använda till husbyggen. Ett bra exempel på hur man tar tillvara lokala tillgångar och skapar lokala arbetstillfällen.

Vid tiotiden smyger vi in på fransklektion i åk 2. Just den här lektionen skapar eleverna meningar av ord på små lappar som de själva skapat utifrån en berättelse de själva gjort. En metod som är helt främmande i skolan men som svenska pedagoger från Sverige introducerat här i Nakamtenga

Eftermiddagen följer vi med in till Zinniare för lite inköp och proviantering. Avslutar med fika på takterrassen och födelsedagsfirande av en av förskollärarna. Det är ett härligt gäng, blir mycket tjo och skratt. På kvällen middag med många och långa samtal och diskussioner om vad vi upplevt och vi försöker återigen förstå varför saker och ting är som de är och fungerar som de gör i det här landet.

Stenhuggare

7 februari

Upp som vanligt före 06.00. Bästa tiden på dagen är strax innan solen går upp fram till 8-tiden. Sedan kommer värmen och det blir tungt och påfrestande att utföra mer ansträngande uppgifter. Samma sak på kvällen, strax före solnedgången orkar man också mer. Underbart vackert ljus. Det blir becksvart 20.30 på kvällen.

Idag var det dags för marknad i Ziniare. Marknadsdagar är det var tredje dag. Vi lånar cyklar och ger oss av på en fantastisk resa in till Ziniare. Här kan man verkligen köpa allt som går att föreställa sig, mat, kläder, möbler. Det är trångt, mycket människor, dofter och värme blandas. Många tittar och pekar, framför allt på våra barn, det är nyttigt att vara annorlunda, uppleva hur det känns. Vi beger oss hem efter några timmar. Hettan är tryckande i solskenet, ändå är det förvånansvärt lätt att cykla på den hårda sandjorden.

På kvällen är vi inbjudna till Pauline, en av förskolelärarna. Hon bor med sin familj alldeles här intill. Vi blir visade runt på gården och blir bjudna på beignes som är en slags falafel gjord på bönor som serveras med tomatsås. Mäktigt att äta i kolsvart mörker under en stjärnklar himmel.

Matlagning

8 februari

Vi börjar lära oss rutinerna nu. Upp före soluppgången och få en svalkande promenad, sedan frukost. Under förmiddagen uppsöker vi den lokale korgmakaren. Han jobbar inte på söndagar men förbereder lite material, vi samtalar lite och lovar att återkomma.

Under eftermiddagen besöker vi Maria som är en av förskollärarna här i byn. Hon visar oss runt på sin gård, hur hon bor och lever. Vi får också vara med om hur man tillagar tô, en basmat här. Det är en gröt som görs på mjöl; vanligen majs eller hirs. Vi får pröva på att tröska, mala och röra i den kokande grytan. Vi enas alla om att jobbet är tungt och svårt! Efteråt får vi pröva att äta – med händerna! Det serveras en grönsakssås till vilket inte gör det lättare för oss nordbor som är vana vid kniv och gaffel. Det skojas och skrattas under tiden. Mitt i den skojfriska stämningen blir det ändå påtagligt vilket jobb det innebär att få ett mål mat för dagen. Varje dag innebär många timmars tid för matlagning. Numera finns det en del som har gasspisar men vanligtvis används öppen eld. Ved och vatten ska också hämtas vilket kan vara flera kilometer bort. Verkligheten griper tag i oss sådana här stunder när vi får fundera på vad vi tycker är jobbigt hemma hos oss och hur människorna lever här, varje dag, året om.

 

Resedagbok familjen Oldin Cederwall i Burkina Faso

6 februari, 2015

Tisdag 3 februari

19 år. Det är en lång tid. Mycket hinner hända i en människas liv. Sedan Calle och jag var här sist, har vi hunnit gifta oss, få två barn, köpa och renovera ett hus, byta jobb och en hel del annat. På planet till Burkina Faso funderade jag över vad som hänt byn Nakamtenga och människorna som bor där.

1996 var Calle och jag på en studieresa som anordnades av Sackeus (ett företag som jobbar med rättvis handel). Den resan gav intryck för livet. Den röda sanden, de flacka landskapen som sträckte sig vida omkring. Mörkret som kom så plötsligt om kvällen. Geckoödlornas snabba rusande över väggarna och åsnornas klagan om natten. Värmen i solen och bland människor. Men också den påtagliga frånvaron av mat och rent vatten, hur någon plötsligt kunde förlora en familjemedlem i en sjukdom ingen förstått vad det var. Och att människorna trots detta – verkade ha så lätt till glädje.

Men tillbaka till nuet, den här gången har vi alltså med oss våra barn (Ludvig 15 år och Oliver 11). Resan från Göteborg till Ouagadougou tog 12 timmar, på Landvetter flygplats var det nästan 5 minusgrader och snön låg kvar sedan gårdagens snöfall. Eva och Lennart väntade på oss i ankomsthallen och körde oss sedan till Nakamtenga där vi fick mat, kärlek och en skön säng att sova i.

handtvätt

Onsdag 4 februari

När vi kom till byn i går kväll var det redan mörkt. Vi visste ju att saker har hänt i Nakamtenga sedan vi var här – då fanns det några hyddor där vi bodde, och ett hus där Joseph bodde med sin familj. Nu var det svårt att känna igen sig, här sjuder av liv. Barn tjoar på skolgårdar, män och kvinnor jobbar med olika saker.

Först skulle vi få hälsa på förskolan. När grinden till skolgården öppnades strömmade sång från alla barn mot oss. De stod redan uppställda tillsammans med sina lärare, och satsade nu allt för att vi skulle känna oss välkomna. Överraskningen var total, Oliver vände sig om för att se om det kom någon viktig person bakom oss, och jag fick en glädjeklump i halsen. Ja just det ja, det var så här det kändes att bli drabbad av den här totala gästfriheten.

Efter sången var det dags för dem att äta, men först skulle de tvätta händerna. Barnen ordnade sig snabbt till några led. Framför ledet stod ett barn med en vattenkanna, ett annat med en tvål och en tredje met ytterligare en kanna. Barnen i ledet sköljde först händerna noga noga, tvålade in och sköljde igen. Jag önskar att mina barn lärt sig tvätta händerna här.

Däreftergick vi till skolan för att presentera oss i ettan, tvåan och trean. När vi kom in i Klass två såg det först ut som att barnen och läraren var någon annanstans, men när vi tittade mer noga såg vi att de satt i ring på en matta längst bak i rummet. Läraren hade en bok som handlade om majs och med hjälp av den kunde eleverna lära sig nya franska ord, men också om majs och vad man kan använda det till. Barnen var aktiva när de lyssnade och när de själva fick prata.

Vad härligt det är att vara här igen !

bok

Torsdag 5 februari

Den här natten sov vi på taket för första gången. Att få ligga och titta på stjärnorna innan man somnar, och sedan vakna när solen långsamt reste sig – det går faktiskt inte att förklara med ord. Ni bör istället komma hit och göra det själva.

I dag var vi med klass två och lärde oss flera nya ord på franska. Un chapeau (toppluva) och un casquette (skärmmössa). Om jag skulle sitta med i klassen varje dag kan jag snart franska. Carina har berättat hur hon och Eva jobbar med att få in ett arbetssätt där barnen deltar mer aktivt i undervisningen istället för att läraren berättar och eleverna repeterar. Under den här lektionen kunde man tydligt se att det har gått framåt på den punkten. Istället för att läraren frågar en elev och de övriga bara lyssnar, så fick en elev gå fram och ställa frågan och sedan välja en elev som svarade. Sedan gick den eleven fram och frågade en ny och så vidare. Alla deltog och fick prova att uttala det nya ordet.

På eftermiddagen hade Ludvig och Oliver bestämt träff på fotbollsplanen med sina kompisar Roland och Roul. Eva hjälpte dem att få kontakt innan vi reste ner, så Ludvig har skrivit brev till Roland, och Oliver till Roul. Första gången de träffades var det lite nervöst från alla håll, men de fann snart varandra och i går kväll läste de engelskläxa tillsammans. Denna gången var det dock fotboll som gällde. Under tiden som de spelade kom fler och fler barn som ville vara med. Några ansågs för små, men de fick vara bollkallar. Spelet gick bra, men våra killar hade problem på två områden: värmen och fötterna. Solen strålade från en klar himmel och temperaturen låg runt 38 grader. De spelade utan skor, och underlaget var sand och lite grus. Oliver fick ledas av plan och kastas i poolen.

klasse

 

 

 

 

 

Trygga lärare – glada barn

12 november, 2014

 

Bravo barnen, uppmuntrar Evelyne, som i år arbetar med de minsta eleverna på förskolan. Bra, ni hittade den gröna stolen. Vert. Precis som skålen. Var kan ni mer hitta grönt? Just det, på alla bladen.

PS, Lilla Gruppen, de små 3-åringarna, har redan lärt sig de fyra första färgerna. Tomaterna är röda! Majsen är gul. Bladen är gröna och våra fönster och dörrar är målade i blått. Tveklöst.

Varje år är det några av de minsta barnen som behöver ett par veckor på sig att bli övertygade om att det är roligt på förskolan. Inte så lätt att lämna mamma och verkligen tro på att alla är snälla på förskolan. Lärarna på förskolan är trygga i sina roller. De hittar hela tiden på nya lekar och sätt att undervisa. Deras trygghet och glädje i arbetet gör att banen också blir trygga och glada. Barnen får en bra start i sina liv i skolvärlden.

Älskade härligt slitna

9 november, 2014

Spillvirket efter ett bygge skulle slängas en gång för länge sedan. Eldas upp som brännved vid matlagningen hemma hos byggmästaren. Smålänningen i mig, sa att brädorna skulle sågas i 4 olika storlekar. På några minuter hade vi en hel skottkärra ful med lite flisiga klossar. Barnen i Nakamtenga fick tre lådor klossar att bygga med. Mot cementgolvet blev de snart naturligt slipade. Förskolebarnen har under 14 år, dagligen lekt med spillvirket. Det skapas hela tiden nya konstruktioner i barnens lek. När vi på området bygger nya skolhus, bygger också barnen hus med rum, som de kan gå in i. Ibland lägger de sig och sover i sina byggprojekt. Djuren får sina bås och bilarna parkeringsplatser. Ju mer slitna desto behagligare blir de, de gamla klossarna.

Solmogna bananer smakar banan

6 november, 2014

En bananstock är mogen. Det är idag bananerna måste ätas, för att vara så goda de kan bli, då de fått mogna alldeles intill den som ska äta dem. Lärarna på förskolan är flexibla i sitt program. De hade planerat göra lektion om hirs, eftersom det är skördetid för säden. Just idag var bananstocken perfekt mogen. De planerade utan tvekan om och gjorde pedagogiska lektioner om bananer. Barnen fick se bilder på bananer. Läsa om, känna, hålla, titta, lukta, smaka på bananer. Ute i skolan trädgård studerade barnen i detalj hur bananstocken ser ut, hur den blommar och ger allt från pyttesmå bananer till gula mogna. En bananstock är tung. Bananerna smakar verkligen banan och är garanterat obesprutade. F bananlektion 1 F Bananlektion 2

På förskolan i Nakamtenga håller vi karius och baktus borta!

28 oktober, 2014

I förskolan får barnen lära sig om tandhygien och borstar sina tänder varje dag. Detta hade inte varit möjligt utan att be andra om hjälp. Birgitta Köhler från Rotary Göteborg-Kungsporten Rotaryklubb inledde verksamheten med ett tandhälsoprojekt där förskolan blev basen.

Drygt 400 barn (3-12 år) undersöktes då med avseende på tandhälsa och fick tandhälsoinformation. De inriktade sig huvudsakligen på förebyggande insatser och akut tandvård på barnen och i mindre omfattning även på vuxna i en ”open-air clinic”. En av förskollärararna utbildades för att ta ansvar för tandhälsoutbildningen på plats. Birgitta har därefter besökt byn vid ytterligare två tillfällen för uppföljning och ömsesidig inspiration.

Nu har vi återigen fått ett bidrag till verksamheten i form av tandkräm av märket Zendium som skänkts av CCS Health Care.

 

healthzendium

Skörd

28 april, 2014

Egen mango på förskolan. 59 stycken. Äntligen har vi kunnat skörda från träden vi har vårdat så länge. I våra trakter växer inte träden av sig själva. De behöver massor av omsorg för att kunna klara sig mot torka och termiter. Glädjen blir desto större.

Om man utanför inhägnat område ska klara ett mangoträd måste man bygga en mur av cementsten runtom mot getter och andra kreatur och vattna under minst tre år.

Gustaf äntligen 40 år

21 mars, 2014

I födelsedagspresent önskade sig Gustaf Brandberg skolpeng till Yennenga Progress allra första förskola i Burkina Faso.

Han fick ihop 71 251 kr – det är ca hälften av vad driften för skolan under ett år kostar ! Grattis Gustaf och grattis förskolan !

Antal faddrar : 12, vilket motsvarar 28 800 om de är kvar minst ett år.

Via Sms : 1750

Via hemsidan : 40 700

Till dess staten inför skolpeng får vi hjälpas åt att hitta andra vägar att se till att alla barn får gå på en bra skola. Faddersystemet Raise a hero – är ett sätt !

Yennenga Progress förskola i Nakamtenga, Burkina Faso är en pilotskola för utveckling av metodik och pedagogik – med det långsiktiga målet att påverka den nationella lärarutbildningen och skolstrukturen. Och vi är på god väg !

Förskolorna i Burkina Faso är i princip obefintliga. Förutom dyra privata alternativ i större städer. Yennenga Progress förskolor är skapade för att ge en pedagogisk grund till barn vars föräldrar idag till stor del är analfabeta och därför från dag 1 inte kan hjälpa sina barn med deras läxor. Dessutom måste barnen i skolan kunna franska vilket alla inte heller får med sig hemifrån. Barnen behöver få förutsättningarna och en bra grund att stå på för att klara skolan.

Skolsystemet måste få en testarena och goda förebilder för att våga påbörja förändringsarbete. Det  är  innehållet som räknas !  Tack att för att du vill vara en del av denna spännande process tillsammans med våra fantastiska pedagoger i Nakamtenga, Burkina Faso!

Om du också vill bli fadder, så maila info@yennengaprogress.se så berättar vi mer! Eller om du vill bidra lite då och då som på Gustafs fest så smsar du till nummer 72970 och skriver Yennenga Gustaf 250, eller Yennenga Gustaf 450 så kommer motsvarande summa att skickas till verksamheten + operatörs sms-avgift.

Eller du kanske vill göra som Gustaf och starta en egen insamling! Då är det bara att höra av dig så sätter vi igång! info@yennengaprogress.se

Karitéträdet blommar!

3 mars, 2014

Början av mars och nu har nog kylan försvunnit för denna gång. Det är fullt möjligt att frysa hela förmiddagen, då det är strax under 20 på natten och då tar det halva dagen att känna sig varm igen. Barnen har gärna mössa! Nu ligger skuggtemperaturen på eftermiddagarna runt drygt 40 grader. Plötsligt lider alla av värmen. Vi är glada för att vi har fått kylskåp till skolan. Grönsakerna håller sig bättre och inköpen kan planeras på ett helt annat sätt. Lärarna dricker svalt vatten och klarar av att dricka mycket mer eftersom det är gott. Ett kylskåp är en ren hälsofråga med tillhörande välbefinnande.

Karitéträden blommar. Vi hoppas att frukterna med de oljerika nötterna ska kunna utvecklas bra i år. Förra året kom ett häftigt regn och blommorna ramlade av innan de börjat utveckla frukter. Vi planerade göra vårt eget sheabutter/beurre de karité på förskolan. På skolgården finns 3 karitéträd. Av karitésmöret kan man dessutom tillverka tvål. Vi får köpa lite nötter på marknaden och börja tillverka.

Förskolans kök byggdes ut och renoverades i höstas. Kaklade väggar och golv. Arbetsbänk med stor diskbänk. Kran med rinnande vatten. Alltså – inte läckande! Hygienen har avsevärt förbättrats. Elise, Alimata och Laurentine är strålande glada för sin vackra arbetsplats. De lagar mat, stora portioner, varje dag till 150 personer. Nästa läsår blir det ytterligare 30 personer per dag. Laurentine har sedan i höstas varit med i skolans kök för att lära sig. Tanken är att hon ska ta ansvar för primärskolans kök, då den ska starta hösten -14.

krukmakareByns krukmakare kom på besök. Med sig hade han ett par stora lerklumpar lagom fuktiga. Skålen han använder för att dreja fram krukan och den konvexa träplattan han klappar med från insidan av krukan. Skolbarn och förskolebarn fick studera krukmakeri på nära håll. Skolbarnen fick många nya ord och meningar att lära sig på franska då de visat att de först kan uttrycka sig på moré.

I skolplanen ingår att barnen ska få lära sig olika yrken. Vad gör en smed? Vi har ingen smed i Nakamtenga. Vad gör vi då? Vi går till Luc som svetsar. Han visade hur man slipar machetes. Hur man kan laga trasiga skottkärror. Tillverka bord och laga ett trasigt gångjärn.

Just nu är det flera som har fått vattkoppor. Lyckligtvis är det inte så många som har malaria vid den torra årstiden. Förkylningar och hosta däremot. Det följer med harmatan, de torra ökenvindarna. Ett gott råd är att stoppa in karitésmör i näsborrarna, säger man. 

Hälsningar Eva Karlsson, Yennenga Networker Nakamtenga

Mäta tiden med en klocka

23 januari, 2014

– Hur mycket är klockan då skolan börjar, frågar ”tantie” Maria på förskolan i Nakamtenga. Klockan 8 börjar vi skolan, svarar alla barnen och ställer visarna på 12 och 8. Hur mycket är klockan då vi äter mat? Snabbt ställer barnen visarna på klockan 9. Snabbt, men inte slarvigt eller vårdslöst. De gamla reklamklockorna i papper håller år efter år tack vare rena händer och varsam hantering.

 

Ingabritt Pettersson uppmanar: Raise a Hero!

10 september, 2013

ingabritt

Alla barn har rätt till utbildning enligt Barnkonventionen. Utbildning förändrar radikalt förutsättningarna i livet: I skolan grundläggs inlärningsförmåga, goda värderingar, miljöhänsyn, demokratiskt tänkande med mera. Ett fadderskap är en fantastisk möjlighet att bidra till ett barns framtid. Nu vill vi på Yennenga Progress bjuda in dig till vårt projekt Raise a Hero!

Här vill vi också passa på att presentera Ingabritt Pettersson som tagit på sig uppdraget att vara kontaktperson och ansvarig för fadderverksamheten från svensk sida. Genom projektet Raise a Hero får du chansen att vara med i en spännande process och konkret följa en liten hjälte – ett specifikt barn – genom hela skolgången och sedan hur länge du vill.

För ditt bidrag på 200 kr i månaden får barnet gå i en bra skola med väl utvecklad pedagogik, som sätter barnets behov i centrum. Undervisningen fokuserar på barnens kreativitet och lust att lära. Barnet får det skolmaterial det behöver, färsk frukt och ett ordentligt, lagat mål mat varje dag. Skolan arbetar ständigt med att utveckla föräldrarnas engagemang. Dessutom genomför vi projekt i och runt skolorna som kommer hela samhället till gagn.

I ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso, har vi startat flera förskolor och en grundskola. Vi arbetar kontinuerligt med utbyten och expertbesök, så att verksamheten ständigt kan utvecklas och alla barns olika behov mötas. Idag går där 212 barn. De flesta föräldrarna till barnen är självhushållande bönder och har själva inte möjlighet att betala hela det belopp som barnens skolgång faktiskt kostar. Det är därför din insats är så värdefull.

För 200 kr i månaden kan du vara med och bygga framtiden.   

Anmäl dig via info@yennengaprogress.se och hjälteskapet är i gång. Du kommer som Action Hero också att tipsas om olika sätt att komma närmare verksamheten. Du kan dessutom engagera dig och dina vänner i specifika projekt runt skolan när du vill!

Raise a hero and be one!

Anita back on her feet – almost

26 augusti, 2013

Anita-26-aug-12-4-300x255 Anita-26-aug-12-31-203x300

Anita Tiendrebeogo , one of the happiest children in her group at the Nakamtenga Pre- School have for almost one year suffered from a hip problem.  She has been hospitalized in Ouagadougou for almost 6 month, first 4 month having a 3-4 kg weight pulling her leg with the aim to put the hip bowl back in it is place. Then she was totally immobilized with a body plaster from her stomach to her left foot for 2 month.

In spite of the constant pain she always tried to show a smiling face to visitors.  Imagine being without possibilities to move during such a long time in the burning heat, always around 40 degrees.  Anita is a hero!

It was impossible for Maria, her mother, to pay the cost for the hospitalization, for drugs, for examines and consultations. There for Yennenga Networkers in Sweden have joined forces to collect the money needed. The amount that was offered covers precisely all the cost up till now.

 Thank you all!

Karius och Baktus på flykt

16 oktober, 2012

tandlektion-1

Dags börja borsta tänderna med alla barnen på Yennenga förskola i Nakamtenga.  Ny termin och nya borstar. Massor av vackra färger att välja mellan. Små smala namnlappar som ska sättas fast på borstarna utlagda på bordet. Barnen får leta upp sitt namn bland alla de andras. Det kan de som redan gått ett år på förskolan.

En fröken sitter och sätter på tandkräm på borstarna. En annan följer med barnen en bit bort och hjälper till med borstningen.

– Alla tänderna ska borstas. Alla sidor. Mjuka små rörelser. Glöm inte insidan av tänderna. Bra. Tuggytorna. Ojoj, inte bita och tugga på borsten. Sådär, fint, framtänderna också. Bra att ni sparkar över lite sand då ni spottat.

Vi har som vana sedan förskolan startade att borsta tänderna med barnen varje dag.

Vi gör också en påminnelse med de vuxna vid terminsstarten om hur och varför vi borstar tänderna. I år har vi tre nya lärare som jobbar på grundskolan. Pauline, som är vår ”tandläkare” höll sin årliga underhållande lektion om Karius och Baktus. 1:ans barn som hade rast kom och ställde sig runtom. Till sist kröp de närmare och närmare Pauline och ville vara med och förklara hur man undviker tandlossning och karies på de nya tänderna.

Alla vuxna fick varsin borste och en klick tandkräm. Med stor iver började de nya lärarna borsta, så Pauline fick hejda dem för att inte förstöra tandköttet runt tänderna. Det växer inte dit igen, ska ni veta

Bokhunger?

8 oktober, 2012

På en liten stund kan termiterna sätta i sig en halv bok

fifi-princesse

I väntan på…

21 september, 2012

i-vntan-p-frldramte

Vi skulle ha föräldramöte inför skolstarten. I tid kom Ebenezer och en av mammorna. Den ena efter den andra kom från marknaden eller från majsfälten. Till slut var de flesta barnen representerade. Evelyne, som för första gången höll i ett föräldramöte på egen hand, berättade om planerna inför skolåret. Uppmanade föräldrarna att uppmuntra grannar och vänner att skicka sina barn till skolan. Det är inte alls självklart för alla. Den glada nyheten att vi har uppmuntran från skolmyndigheterna att starta en ny skola applåderades. Hela skolans personal var på plats. Vaktmästare, skolkockar, hantverkslärare, lärare, ekonom och en rad allmänt intresserade ungdomar och gamlingar utöver föräldrar. Många skämt blandade med ekonomiska förklaringar och fakta fick alla att skratta gång på gång. Föräldrarna är nöjda och glada och personalen peppade att starta ny termin. Jag är glad att det mesta fungerar så bra och vi hittar lösningar på det resterande.
Eva i Nakamtenga

 

Getterna är snabba och MInata är smart

20 september, 2012

blad-att-c3a4ta

Många buskar och träd har blad som går att koka och äta. En liten spretig taggig buske har små små gröna blad. Getterna är inte särskilt intresserade eftersom de sticker sig på taggarna.Minata och Christelle plockar smartare än getterna. De håller försiktigt och drar utmed grenen. Efter ett tag är hinken full av de små bladen. Med lite lök blir de sås till riset.
-Blir det gott, frågar jag.
Minata kastar huvudet bakåt och gapskrattar åt min fåniga fråga. Hon fortsätter plocka tills busken är helt kal.
-När det börjar regna slår bladen ut på baobabträdet. Då klättrar jag upp och plockar de nya bladen. det blir väldigt gott!

Bokens Dag

15 maj, 2012

bok1

Alla barnen på Förskolan i Nakamtenga samlades på stora terrassen. Tätt intill varandra i fina rader satt alla 90 barnen. Framför dem på en matta låg högar med böcker.

Idag, berättar en av lärarna, har vi något att fira. Något vi aldrig firat förut. Kan det vara jul? Ramadan? Kan det vara kvinnodagen? Nej, det var ju nyss. Idag firar alla Bokens Dag! Det är något viktigt att fira!

– Vem har en bok hemma?

– Min bror har en bok, en skolbok, säger ett barn.

– Min mamma (som är en av lärarna på förskolan) lånar böcker på förskolan och läser för mig och min syster på kvällarna, berättar ett annat.

Ingen mer har böcker hemma.

– Har ni läst böcker någon gång? Jaaaa, ropar alla barnen. Varje dag då vi äter frukt, läser Tantie en bok för oss.

Tantie, som alla ”fröknar” kallas, berättar om arbetet bakom en bok. Om författare. Illustratör. Om alla inblandade i att tillverka böcker. Tantie visar hur man måste vara aktsam om böcker. Ren om händerna. Hålla utan att vika, riva eller skrynkla sidorna.

– Får man äta samtidigt som man håller i en bok? Neeeej, då blir boken kladdig. Man måste vara reeeen, svarar barnen i munnen på varandra.

Ett barn kommer fram och visar hur man håller boken, bläddrar försiktigt och tittar på sida efter sida. Han smånickar, som om han läste och ser väldigt nöjd ut.

Barnen får ta med sig varsin hög till sina klassrum. De sitter sedan i läshörnan och tittar i böckerna. Några barn får bläddra i gamla svenska veckotidningar. Det är också en träning att hålla en tidning hel och fin. Det är lite högtidligt att själva få hålla i de fina böckerna. Alla barnen ser allvarliga och koncentrerade ut. När de tittat färdigt i en bok byter de med kompisarna. Några barn ”läser” högt eftersom de känner igen böckerna som de lyssnat på flera gånger. Andra kryper då intill och lyssnar och fyller i berättelsen.

Tantie berättar att vi ska starta ett bibliotek dit alla barn får komma och läsa. Där ska finnas böcker för alla barn. För små barn, stora barn och för vuxna.

– När våra vänner i Sverige läst färdigt sina böcker på franska och på engelska kanske vi kan vi få använda dem här. Tantie Eva ska packa en container och då kan hon skicka med böcker till biblioteket, Yennenga Bibliothèque. Bra, eller hur och vad säger vi då?

– Merciiiiii, ropar barnen!

Eva

STORT!

14 maj, 2012

kc3b6r-6-5-12

Hiertekören satsar stort!
Nu har alla ni som inte var där, missat något i särklass makalöst. Igen. Hiertekören har gett konsert i Högbo kyrka utanför Sandviken. Inbjudna gäster var denna gång Mickael Rickfors, gitarr. Johan Stengård, saxofon och pianisten Andreas, som lät oss i ett pianosolo följa sina lätta fladdrande fjärilar. En totalt gigantisk musikupplevelse.
Hiertekören stöder sedan flera år Förskolan i Nakamtenga. Entréavgiften och extra gåvor, går till arbetet i Nakamtenga i Burkina Faso. TACK Lotta och alla fantastiska körsångare!

Anita ska bli frisk

8 maj, 2012

anita-sjkh

Ebenezer 4.5 år, fick följa med de större barnen över stora vägen till fotbollsplanen. Han får aldrig gå över ensam. Det vet han. Då han spelat en stund gick han till Anitas hus. Det ligger bara en liten bit ifrån fotbollsplanen. Han ville träffa Anita. Han visste att hon var mycket sjuk och inte längre kom till förskolan. Alla barnen saknar sin kompis Anita. Det var länge sedan Anita var på förskolan.

Anitas mamma Maria förklarar för Eben att Anita sover och behöver få vila. Hon har alldeles för ont så hon somnar bort gång på gång.

– Eben, varför kom du hit, frågar Maria.

– Jag kom för at leka med Anita, hon är min vän. Min bästa.

– Ni får leka en annan dag, nu orkar inte Anita. Hon kan inte stå eller gå.Eben stannar kvar och vill inte gå hem.

– Jag har bett Gud att Anita ska bli frisk. Mamma sa att Anita ska bli bra, men jag bad Gud att hon ska resa sig så vi kan leka igen…

– Du bad till Gud för Anita?

-Ja, Jesus älskar alla barn och Jesus älskar Anita. Han ska ge hälsan tillbaka.. jag vet det…han ska det.. det ska han…

Solen börjar gå ner och Ebenezer har inte kommit hem. Mamma Pauline börjar bli orolig och går ut och letar. Inte hos grannen. Inte på förskolan. Inte vid restaurangen. Inte på marknaden. Alla hon fråga skakar på huvudet. Till slut hittar hon honom hemma hos Anita. Han sitter ihopkrupen och väntar på att Anita ska vakna. Han vill leka med henne.

I flera månader har Anitas ben legat i sträck. En tyngd på 7 kg i det lilla benet för att höftkulan skulle dras ner i rätt höjd igen. Undersökningar, blodprover, bandage, röntgen varje vecka, smärtstillande, svettigt, långtråkigt och svårt med alla barnpatienter som kommit in på salen med olika skador.

Så äntligen var det dags för at ta bort tyngden och få ett stort gipspaket. Nu har det suttit i drygt två veckor och höften är på plats. Tålamodets tid är inte förbi. Nu börjar kampen av försiktig envis träning. Snart snart kan Anita äntligen få kommer hem till Nakamtenga och Förskolan igen.

Eva

Glädje!

27 april, 2012

spis1

– Titta Eva, titta på träden, säger Evelyne då vi är ute och cyklar. Se hur stora grenar huggs bort. Träden deformeras och ibland dör de bara. De eldas upp eftersom man måste laga mat. Finns inga torra grenar att plocka på marken längre.  Det blir längre och längre mellan vedpinnarna. Jag är så glad för gasspisen jag fick för ett par år sedan.  Kan inte nog förklara vad den betyder för mig, fortsätter Evelyne.

Nu har ytterligare 6 lärare på förskolan fått efterlängtade gasspisar. Enkla spisar. En 6 kg gasflaska med metallstomme där man sätter grytan. Vi satt på skolans terrass och monterade spisarna. De som redan använt gasspisar höll en lektion som innehöll en hel del skratt, förmaningar och förklaringar.

– Berätta, säger jag, tala om vilka fördelar gasspisen har framför vedeldningen?

– ALLA påstår de erfarna i mun på varandra. Ingen av oss kan tänka sig att laga mat på öppen eld igen. Hygien, hastighet, ingen rök i ögonen, inga sotiga grytor att skura rena, ingen smutsig ved att plocka med, inga brända ben, förklarar Pauline. Lättarbetat vid alla tider på dygnet. Det går att laga mat även då det regnar och blåser eftersom man kan vara inne. Våra män tycker det är roligt att laga mat då det blivit så enkelt, fyller Germaine i.

– Vi vet redan alla fördelar, säger Perpetue och ler med hela sig. Vi behöver verkligen inte övertygas. Detta är så fantastiskt att få vara med om.

Att skruva åt rätt håll. Inte för löst och inte för våldsamt hårt är något man måste träna på. Att inte vara rädd, men ha respekt för kraften i vad gas kan åstadkomma om man handskas illa är viktigt.  Skruva på lite gas och samtidigt sätta en tändsticka på rätt plats är lite knepigt första gångerna. För att kunna reglera lågan och samtidigt hålla den vid liv fodras träning.

Vi skrev med krita på cementgolvet och gjorde en ekonomisk uträkning av hur mycket ved kostar i förhållande till gas. Veden kostar just nu 3,3 gånger mer än gas. Det blir mycket pengar på ett år. Så tydligt och självklart att alla, alla borde äga en gasspis.

Var och en av de nya spisägarna satte en gryta med vatten på spisen. De fick alla samma mängd vatten i grytorna. Alla blev mycket glatt överraskade och förvånade då vattnet kokade så snabbt. De la några strån citrongräs i grytan och lät det dra en stund. Alla fick en mugg citronte med mycket socker. Det var uppfriskande och gott.

Jag hintar Pauline, som leder spiskursen, om att hon måste låta dem ta isär alla delarna och sätta ihop igen. Spralliga Alphonsine säger : Ja, jodå om det finns mer socker så….!

OK, det blir en omgång citrongräste till. Jag går hem och hämtar mer av det goda bruna burkinska sockret.

Alla lastar sina spisar på cyklarna och vill hem för att få prova sina nya dyrgripar. Edith för talan och uttrycker allas innerliga tack till dem som skänkt spisar. Kanske de som gett en spis inte ens vet vilket värde en sis har för oss här i Nakamtenga.  Framför vårt varmaste tack från oss alla, avslutar Edith med ett stort leende.

Det är kanske så att vi i Sverige inte kan sätta oss in riktigt i hur fullständigt omysigt det är att laga mat över öppen eld.

– En spis kostar 450 sek.

Eva

Pedagogiskt material i Nakamtengatappning

fc3a4rgsnurra

Vi tillverkade färgsnurror, ”tårtor”,  i de fyra grundfärgerna rött, gult, blått och grönt plus svart och vitt. Och färgtårtor med 12 bitar, alltså 12 nyanser. Laminerad så de ska hålla alla prövningar av små händer, damm och fukt.  Några i lärargänget satt en eftermiddag och kväll och målade klädnypor i trä, så alla färger ska stämma precis. Det blev flera lager färg innan träet sög åt sig ordentligt.  Vi har alltid trevligt då vi arbetar fram material tillsammans. Nya idéer tar form. Den som fått uppleva vilken tid och arbete som ligger bakom varje hemgjort material är automatiskt aktsam om det. Värdet liksom stiger med egen insats.

Omar och Ebenezer har provat det nya pedagogiska materialet. Inte alldeles enkelt att sätta fast klädnypor och ta bort igen, men roligt!

Eva

Rent och Frächt

20 april, 2012

stc3a4dning-1

Barnen på förskolan i Nakamtenga, Burkina Faso, vet var man lägger sina sopor. De har alla tränat under hela sin förskoletid. Vi återanvänder svarta hinkar, som det i Sverige sålts snittblommor i. En plasthink för det som är brännbart. Vår ”Vaktis” Adama tar hand om det som ska eldas upp. Han eldar på kvällen då det slutat blåsa. En plasthink för kompost. I skolans trädgård finns en kompostgrop. Barnen turas om att få gå och tömma hinken med skal efter fruktstunden. En för glasbitar. En för metallskrot, som vi tar med till en som tillverkar grytor. Kapsyler från öl och läskflaskor använder vi till matteträning och olika spel. Glaset är svårast att hantera.  All plast återvinns och blir till linjaler, hinkar mm. Numera kan vi lämna våra gamla trasiga plastföremål i Ziniaré 5 km bort.

Fråga en 5-åring i Nakamtenga varför man inte får slänga plastpåsar i naturen. Barnen förklarar att åsnor, grisar, får och getter tuggar på dem och sväljer dem. Glas, metall och gamla trasiga kläder kan också hamna i djurens magar och göra djuren sjuka och till och med döda dem. Hemma blir föräldrarna uppmanade av sina barn att använda papperskorg och komposthink i stället för att slänga allt på marken.

Barnen på förskolan har i alla år plockat skräp. Även utanför skolgården. Ibland har vuxna frågat vad vi gör, då barnen går på ett led som på skallgång och plockar skräp. Några kommentarer har varit: Har ni inget att göra? Vad lär de sig på att plocka skräp? Jaja, det är bra att barnen får lära sig, säger någon annan med en suck. Lärarna har tålmodigt uppmuntrat och tränat barnen att fortsätta hålla snyggt på vägen fram till skolan. Sista biten framför skolan är alltid ren varje morgon barnen kommer. Det blir en trivsam vana att hålla snyggt och se sina skola och omgivningarna rena.

Varje lördag morgon samlas alla lärarna med ett stort gäng kvinnor för att städa Nakamtenga. De går från kvarter till kvarter och snyggar upp.  Sliter upp alla gamla kläder som trampats ner i marken. Plast samlas i sina hinkar. Det sopas, bränns och dammet yr runt alla. Den som har en kvast använder den. Andra bryter risiga grenar och sopar med dem. Då dagens utvalda kvarter är städat samlas alla under ett av soltaken framför skolan. Det blir upprop för att hålla koll på vilka som kommit. Man frågar efter den som saknas. Information om veckans viktiga händelser förmedlas. Någon av lärarna håller ett pass av nödvändig hygienundervisning. Varför får man inte slänga gamla batterier i komposten? Varför ska man inte elda plast tillsammans med ved då man lagar mat? Det brinner ju så snabbt och bra….  Varje vecka samlar kvinnorna in 100 cfa var 1.40 sek för att ha en kassa. Ur den tar man om någon behöver inköpas för verksamheten. Nya kvastar t.ex.

Eva

Barnen lever farligt

15 april, 2012

trafik4

Genom Nakamtenga går en stor tungt trafikerad väg. Förr åkte i stort sett enbart åsnekärror och cyklar på vägen och en och annan bil. Nu brusar trafiken nästan hela dygnet. Ett gäng förskolebarn måste varje dag korsa vägen för att komma till förskolan. Det blir farligare för varje dag. Barn har, som vi vet, inte samma förmåga att bedöma avstånd som vuxna. Hur fort en bil kör och att den behöver en lång bromssträcka är det ingen som pratar om hemma. Förskolebarnen får lära sig att inte gå över vägen om de ser en bil från något håll. Men det kan man glömma om kompisarna redan kommit till andra sidan. Lyckligtvis har vi aldrig haft någon olycka.

Svenska förskolor får västar gratis. När man på en förskola i Stockholm hade fått nya fina västar, slängdes de gamla trasiga. Jag tvättade dem och la dem i resväskan. Elise lagade dem. Klippte bort alla trasiga resårer, sprättade bort kardborrebanden på axlarna och sydde ihop dem.

Först fick personalbarnen prova västarna. Så fina de blev! Speglade sig länge och strök med händerna över det glänsande tyget. De skulle springa långt ut på fältet och runda ett träd. Lärargänget skulle nu få se hur bra deras barn syns på långt håll. Vilket träd barnen skulle springa till och vända blev tydligen inte riktigt klart. De sprang och sprang och till slut såg vi bara små färgfläckar i soldiset mot den rödtorra marken. Några större barn fick skynda efter för att få dem att vända. Vi stod i skuggan och barnen återvände törstiga och nöjda med leken.

Nu har vi haft trafiklektioner med barnen. Titta till vänster. Titta till höger. Titta igen och igen innan vi går rakt över. Att barnen nu syns bättre är ingen försäkran, men kan få bilarna att sänka farten på den långa raksträckan.

Barnen är medvetna om hur farliga bilarna är och framförallt glada över att få ha sina fina västar på sig. De har alla lovat att inte ha dem på sig mer än på vägen till och från skolan. Sen kan ju inte vi veta hur lång den vägen blir då barnen bestämmer själva.

Alla ville få en egen väst.

Eva

Hur stor är en banan?

8 april, 2012

bananer1

När vi på förskolan studerar t.ex. en ananas, så utgår vi från en ananas. Vi håller i den. Känner på tyngden. Känner på ytans beskaffenhet. Luktar på den. Använder förstoringsglas för att se de små detaljerna. Skär i bitar och smakar. Är det salt, sött, surt eller beskt? I trädgården planterar vi en anans för att kunna se den växa. Då vi haft en upplevelse av ananasen tittar vi på bilder av anans. Först då kan vi förstå bilden. En bild som kanske bara är 3 cm blir annars obegriplig. Då, efter den konkreta upplevelsen, kan vi översätta bilden till verklighet i tanken och förståelsen. Vi kan föreställa oss att ananasen faktisk är mer än 3 cm. Nästa gång vi ser en bild kommer hela upplevelsen av ananasen tillbaka.

Lärarna fick i uppgift att göra en bild av en banan och visa hur stor den är. En banan kan vara mellan 4 cm och 60 cm. Hur kan man göra en bild förståelig utan text?

Det tog ganska lång tid innan någon kom med förslag. Första blev en hand runt bananen. Sedan skenade fantasin och massor av enorma bananer lockade fram skratt. Vi monterade alla bilderna på ett större papper och fick ett konstverk.

Törst och plastsandaler

6 april, 2012

fotboll-2

Det är match igen i Nakamtenga. Runt hela fotbollsplanen samlas alla intresserade. Alla åldrar men med stor övervikt på män. Många kvinnor tar en runda och är med och hejar på sitt favoritlag.

Dammet yr runt fötterna på alla spelarna. De helgjutna vita plastsandalerna, som de flesta använder som fotbollsskor, blir brunröda. Då de halkar och glider på gruset blir jag väldigt rädd. Hur går det med skinnet? När någon ramlar kommer flera fram och drar i armar och ben, gnider på ömma knän och höfter. Så upp igen och kämpa vidare.

Unga flickor går runt och säljer dricksvatten i plastpåsar. Plastpåsarna hamnar sedan på marken. Efteråt samlas de in och läggs i soptunnan på står intill planen.

En man i publiken säger till sina kompisar intill: nä, nu måste jag gå, annars tar dolon slut på marknaden. Alla skrattar och förstår törsten. Dolo är den hemkokta ölen gjord på röd sorgum. Den är väldigt god, men då den fått jäsa blir den mycket stark.

En kvinna på marknaden friterar små guldbruna bönbullar. Det doftar så gott. Pauline köper för 25 Cfa till Ebenezer, som snart blir 5 år. Hon frågar om jag vill ha. Innan jag hinner svara lovar hon göra hemma där hygienen är på acceptabel nivå för min fragila mage. På vägen tillbaka ber Pauline ”Ebbe” gå med ett paket nytvinnat plastrep till en person en bit längre bort, ca 100 m. Han skakar på huvudet. Hon försöker igen, men han vägrar. Hon håller fram påsen med bönbullar för att muta. Han skakar envist på huvudet.

– Varför vill du inte hjälpa mig?

– Då hinner du kanske gå innan jag är tillbaka och då får jag inga bullar.

– Kom, säger jag, jag springer med dig och vi tar bullarna med oss.

Vi springer hand i hand och lämnar fram repet. Han springer pigg och glad tillbaka med sina bullar. Jag går sakta några steg till, efter min minimala springtur i 44,6 graders skuggvärme. Dricker sittande en liter vatten och repar mig snart igen. Mina vänner skrattar åt mig. Det är ju du som alltid säger till oss att dricka vatten hela tiden. Glöm inte dricka så du klarar dig!

Brist på gas

12 februari, 2012

Ett 226-nummer ringer. Det är Burkinas landnummer. Sotissi på förskolan i Nakamtenga berättar att de inte haft gas till spisen i skolan på en hel månad. Vi lagar all skolmat över gas sedan ett par år. Det är stor skillnad att laga mat med tre stenar som spis och över öppen eld. Det är långsamt. Väldigt varmt att sitta framför elden. Röken svider i ögonen.  Smutsigt att hålla på med veden och soten. Maten blir ojämnt varm.  Alltid riskfyllt att ha öppen eld och glödande kol där det finns barn, även om de är vana vid den sortens eldar. Att skura rent alla grytorna även på utsidorna är ett stor jobb varje dag. Grytorna blir svarta av sot och måste rengöras varje dag. Man skurar sot med handflatan full med sand och vatten.

Det är alltså svårt med gasleveranserna igen. Nu är det bara ett företag som har gas, berättar Sotissi. Men man måste då ha deras flaska. Inget annat duger. Även om de ser likadana ut förutom färgen. Sotissi undrar om det är ok att köpa en ny flaska. Det kostar ju…

– Självklart måste vi ha gas till matlagningen. Veden måste vi undvika. Köp en gasflaska. Tack för att du är ekonomisk och tänker dig för innan du gör inköp.

Eva

Greetings from Yennenga Progress in Burkina Faso

20 december, 2011

We wish You a Merry Christmas and Happy New Year full of courage, compassion, cooperation and creativity!

Establish care for nature and environment early – it gives results!

20 september, 2011

städa_44

The children at the preschool in Nakamtenga, Burkina Faso, know where to put their garbage. They have all been training throughout their years at the school. We recycle buckets, which, in Sweden where used when selling cut flowers. One plastic bucket is used for that which is combustible. Our caretaker Adama takes care of what should be burned. He burns the waste at night when it has stopped blowing. One plastic bucket is used for compost. The school garden has a compost pit. The children take turns to go and empty the bucket with peel, after “fruit hour” when the children get fruit every day. The third bucket is used for glass and metal, which Adama takes care of. He sells scrap metal to those who make pots. The glass is the most difficult to handle. We use the caps from beer and soda bottles for math practice and games.

Ask a 4-year-old in Nakamtenga why we should not throw plastic bags in the wild. The children will then tell us that donkeys, pigs, sheep and goats chew on them and swallow them. Glass, metal and old ragged clothes could also end up in animals’ stomachs and make animals sick and even kill them. Even in the homes the parents get asked by their children to use the trash can or compost bin instead of throwing everything on the ground!

During all those years the children at the preschool have been picking garbage. Even outside the schoolyard. Sometimes adults have asked us what we are doing when the children go in a long line searching and removing what comes in their way, that should not be in the nature. Teachers have patiently encouraged and trained the children to continue to keep nature cleen on the way to school. The area closest to the school is always clean. It becomes a pleasant habit to keep clean and make sure their school and surroundings are clean.

Our first pre-school children are now teenagers. Some are in Nakamtengas youth group. Most of the youth in the youth group have not been able to attend preschools and schools, but they all gather regularly for various activities. They play soccer, they have plans for the village’s future, planting trees and picking trash and doing the whole Nakamtenga

Establish care for nature and environment early – it gives results!

stada_44

The children at the preschool in Nakamtenga, Burkina Faso, know where to put their garbage. They have all been training throughout their years at the school. We recycle buckets, which, in Sweden were used when selling cut flowers. One plastic bucket is used for that which is combustible. Our caretaker Adama takes care of what should be burned. He burns the waste at night when it has stopped blowing. One plastic bucket is used for compost. The school garden has a compost pit. The children take turns to go and empty the bucket with peel, after “fruit hour” when the children get fruit every day. The third bucket is used for glass and metal, which Adama takes care of. He sells scrap metal to those who make pots. The glass is the most difficult to handle. We use the caps from beer and soda bottles for math practice and games.

Ask a 4-year-old in Nakamtenga why we should not throw plastic bags in the wild. The children will then tell us that donkeys, pigs, sheep and goats chew on them and swallow them. Glass, metal and old ragged clothes could also end up in animals’ stomachs and make animals sick and even kill them. Even in the homes the parents get asked by their children to use the trash can or compost bin instead of throwing everything on the ground!

During all those years the children at the preschool have been picking garbage. Even outside the schoolyard. Sometimes adults have asked us what we are doing when the children go in a long line searching and removing what comes in their way, that should not be in the nature. Teachers have patiently encouraged and trained the children to continue to keep nature clean on the way to school. The area closest to the school is always clean. It becomes a pleasant habit to keep clean and make sure their school and surroundings are clean.

Our first pre-school children are now teenagers. Some are in Nakamtengas youth group. Most of the youth in the youth group have not been able to attend preschools and schools, but they all gather regularly for various activities. They play soccer, they have plans for the village’s future, planting trees and picking trash and doing the whole Nakamtenga

“Feeling faces” creativity and sharing!

12 september, 2011

IMG_18241-150x150

IMG_1821-150x150

IMG_1825-150x150

Yennenga Networker Louise Lindquist Sassene has been to Burkina Faso many times, and her dedication is easy to feel! Louise is an architect working in Sweden, but on her free time she also engages in sharing her knowledge and experience in our network.

This is exactly how we want to work! It is using people at their best! We believe we are more likely to succeed in our projects when people really do what they love and what they are good at – to aim the full potential!

When visiting Burkina Faso, Louise held workshops with the teachers at the preschool in Nakamtenga, designing pedagogical material to use in the classes. Together they chose items, photos, images, made drawings and talked about how to use what the children see every day, in the learning process.

Here is some of the material made. It is so much charm and heart! The “feeling faces” could be sold as posters! They are gorgeous!

Aspenskolan i Tierp – en skola med vidgade vyer och internationellt engagemang!

28 maj, 2011

Tierp-225x300

Under våren har elever och lärare studerat Afrika. Klassrum och gemensamma utrymmen vittnar om hur man arbetat med olika teman, kopplande till Afrika. I entrén möter en stor färgglad karta över Afrika, som eleverna tillverkat själva. På en vägg sitter långa rader av ökenbilder, som ger känslan av öknens storhet.

I två dagar besökte jag skolans klasser från F till årskurs 9. Livet i en by och Förskolan i Nakamtenga var huvudtemat. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att alla barn får gå i förskola och skola. Glädjen och stoltheten hos barn som går i skolan och vad det betyder för resten av livet. Hur det kan vara att ha föräldrar, som inte kan läsa. Vi tittade på bilder om hur man lever och bor mycket enkelt på landsbygden och samtidigt har mobiltelefon och möjlighet att kunna koppla upp en dator.

Eleverna hade många fler kloka och intressanta frågor än vi kunde hinna med att prata om. Det ena ämnet efter det andra kom upp om gruvdrift, ökenspridning, mat, vatten, ekonomi, kläder, språk musik, dans, kultur och till och med rebeller….. Elevernas uppmärksamhet och koncentration var fascinerande.

På tisdag bjuder eleverna på stor Show med inbjudna föräldrar och vänner. Förskolan i Nakamtenga kommer att presenteras av eleverna i åk 9. Lycklig den som bor nära och kan få vara med.

Lycka till med Showen!

Roligt att du vill bli en Yennenga Networker, en till hjälte som bidar till en bättre värld! Berätta lite kort om dig själv så hör vi av oss.
Varmt tack!
Roligt att du känner till en potentiell Yennenga Networker! Berätta lite kort om den här personen så hör vi av oss.
Varmt tack!