Eva Karlsson
I sitt pedagogiska arbete utgår Eva alltid från de individer som är berörda och deras egen kontext. Detta gäller både i arbetet med barn, ungdomar och vuxna. Med sitt engagemang och sin förmåga att lyssna på och se den enskilda människan, har Eva blivit en person som människor i olika livssituationer och åldrar vänder sig till för att växa och bli bekräftade. Läs mer
Nakamtenga
Kvinnornas eget initiativ till en förskola för byns barn.
Kvinnorna i byn Nakamtenga, de allra flesta analfabeter, förstod att det fanns ett behov av en förskola. Barnen, som har en mycket begränsad kunskap om världen utanför byn, måste få en bra och stabil erfarenhets- och kunskapsgrund för att gå vidare med sin utbildning.
Kvinnorna bestämde sig för att starta en förskola och började själva samla pengar och byggnadssten för att bygga denna skola. På grund av kvinnornas framsynthet och vilja, är nu förskolan i Nakamtenga inne på sitt nionde skolår. Sju årskullar barn har redan lämnat förskolan och dessa är nu de bästa eleverna i den näraliggande primärskolan.
Förskollärare från Nakamtenga
Grundidén med skolan är att utbilda förskollärare som bor i området och som efter utbildningen tar hand om undervisningen och ledningen av verksamheten. Utbildningen är byggd på praktisk verksamhet varvad med teoretisk utbildning och reflexion. Det läggs stor vikt vid utarbetande av undervisningsmateriel för att underlätta barnens förståelse.
Barnen, som stannar i två till fyra år, börjar i lilla gruppen när de är tre år. Skolan har tre grupper med ca 20 barn i varje. Verksamheten med barnen är koncentrerad till förmiddagarna. Efter det att barnen har gått hem, samlas lärargruppen och gör en utvärdering av dagens erfarenheter. Utifrån upplevda konkreta situationer byggs sedan den teoretiska grunden både vad gäller pedagogik och metodik. Eva, den svenska resurspersonens roll, är att följa lärarelevernas arbete med barnen och sedan leda utvärderingssamtalen och den teorietiska utbildningen.
En skola som är anpassad till barnens behov och miljö
Tanken med undervisningen är att den pedagogik och metodik som utarbetas ska vara direkt anpassad till den miljö i vilken barnen lever och i vilken de har sina referensramar. Allt barnen gör i förskolan, gör de för första gången; ritar, målar, klipper, klistrar, pusslar, tittar i böcker. De uppmuntras att lära sig mer av de egna traditionella hantverken, sångerna och danserna. En viktig del i verksamheten är hygienundervisningen och det konkreta arbetet med skolans egen trädgård. I den odlar vi t.ex. bananer, papaya, ananas, tomat, sallad, gurka. Dessa frukter och grönsaker, som barnen för första gången ser växa, bidrar dessutom till dagens mål mat.
Inom skolans låga mur av traktens natursten, finns tre klassrum, förråd, två latriner, ett kök, och en matsal med tak, men utan väggar. I köket lagas maten över öppen eld. Barnen har ansvar för att ta med sig ved. Mellan två av skolbyggnaderna finns en trädgård där vi odlar grönsaker. På skolgården har vi planterat många frukträd, i första hand för att se dem i verkligheten, men också för att de ger skugga, vindsskydd och underbart god och närande frukt.
Eftersom vi för det mesta har tillgång till vatten, kan vi vattna våra grönsaksland och få fruktträden att ge goda skördar.
Våra framtidsvisioner
Det finns många barn i byn, som inte har fått plats i förskolan. Vi skulle behöva bygga fler klassrum och utbilda fler lärare. Risken finns att föräldrarna annars bara vill skicka sina söner till skolan. Alla, både pojkar och flickor måste få möjlighet till utbildning.
