Malarian slog till
Malarian slog mig som en slägga ikväll. Jag sänder en tacksamhetens tanke till Pierre och teamet på vårdcentralen i byn. Bara 60 meter från mitt hus. Jag kan definitivt vittna om att jag inte skulle skrattat på bilden om någon stoppat mig i en bil för att köra mig till en väntsal på ett sjukhus långt borta. Eller bakom någon på en moped. Eller bakom någon på en cykel.
Jag har haft malaria många gånger. Det går från noll till hundra. Vi var ute och firade en bra mötesdag med Yennengas styrelse. Vi skrattade och skojade och passerade marknaden för att hälsa på massa välkända ansikten. Det är varmt och klibbigt så här års. Det är regnperiod och en helt annan luft än resten av året. Så här års kan det vara 98% luftfuktighet och när det är som torrast på våren 2%. Det gör att allt gjort av trä ömsom sväller ömsom spricker…
Det var väldigt varmt och klibbigt när jag kom hem så jag tänkte att jag tar en simtur innan jag tar tag i dagens anteckningar. Rumpan, benen, ryggen, axlarna, började värka och nästan krampa och jag kom på mig själv att tänka att det ju ändå är rätt märkligt att jag får träningsvärk av att simma 20 längder per kväll… Jag är väl rätt vältränad! ;-D
Tillbaka inne i soffan med de som var i huset för närvarande fortsatte diskussionerna. Ögonen började svida, jag frös och japp, nästa tanke. Rackarns, det här har jag inte tid med!
Lyckligt nog ligger Yennengas vårdcentral 60 meter från mitt hus. Sjuksköterskan Pierre kom över med ett malaria-test som visade positivt direkt. Gav mig medicin och två paracetamol för att få ner febern som sprang över 39°. Jag ser väldigt glad ut på bilder och det var jag. Det är jag. Det kommer fler som hörde vad som var på gång.
Jag ligger i den svarta skinnsoffan med stålben som vi fått för många år sedan när företaget Payer bytte kontor och vi hade plats i en container med material. Dessa två soffor är perfekta här! Alla möten vi haft i dessa, alla ungdomskvällar när dammiga fötter kurar ihop sig i soffan, alla små barn som genom åren studsat upp och ner och byggt kojor. Det är bara att torka av och de är som nya!
Nu ligger jag uppkrupen i soffan med fler som dykt upp. I en svensk kontext är det många som säger att de helst vill vara ensamma när de är sjuka. Jag älskar det här. Att känna mig omgiven med folk. Helst vill jag så klart vara frisk, men oavsett om jag är frisk eller sjuk, tycker jag om umgängessättet här. Det lilla samhället där folk tittar förbi. Sätter sig i soffan, pratar lite, surfar lite, läser lite, pratar lite till och tar en dricka, och vill att du ska smaka något den testade att tillaga ikväll. Jag behöver nog sova nu. Medicinen brukar ge verkan rätt fort. Jag håller tummarna för det! Vi har en spännande dag framför oss i morgon!
Må alla bli behandlade som jag när de får malaria – förutom om de inte vill ha massa folk runt sig, vi är ju trots allt olika skolade ;-D
Malaria går att utrota.
