Hur kunde mathantverk bli impopulärt?

Jag fick ett stipendium från en stiftelse, för att åka till Burkina Faso för ett projekt med Yennenga Progress restaurang i Nakamtenga. Syftet var att utveckla menyn till moderna rätter med lokala råvaror. Mycket av det som nu köps in över lag i Burkina Faso, både till restauranger och privat bruk, är importerat från andra länder. Till exempel så kommer majoriteten av mjölken från Frankrike som är processad för att klara av varmt klimat, ris från kina, och vetemjölet kommer från Ukraina. Orsaken till detta är att kommersiell, importerad mat i de flesta fall anses som ”finare”.

I Sverige förekommer småskaliga jordbruk och lokala odlingar mer och mer sällan vilket gör att det har blivit en lyx. Att köpa äkta mathantverk, något som är gjort från grunden, närproducerat och ekologiskt, och det autentiska, ses numera som exklusivt. Ändå var allt detta en vardag för svenskar för inte så lång tid sedan. Sverige gick igenom en process från hållbart jordbruk, till en industriell reformation, till att idag börja efterfråga det hållbara jordbruket igen. Jag ser samma mönster i Burkina Faso. Idag är lokala råvaror, som man ofta odlat själv, det vanliga för majoriteten av befolkningen. De som har mer pengar har därför råd att ”lyxa till det” genom att köpa importerade och processade varor som söta kex, Fanta och matvarorna nämnda ovan. När jag var i Nakamtenga nu vid nyår såg vi barn gå till skolan med blå små plastpåsar med frukost de köpt från marknaden. Stina Berge, som är grundare till organisationen Yennenga Progress, bad en praktikant fråga barnen om de kunde visa vad de hade köpt för något. Det som barnen hade i påsarna var olika typer av kex, godis, vitt bröd och friterade sockerbollar. Det Sverige redan har förlorat kan Burkina Faso fortfarande rädda genom att utveckla sina nuvarande matvanor i stället för att byta ut den lokala produktionen mot överprocessad importerat.

I Burkina Faso ökar medelklassen successivt vilket gör att fler får pengar att köpa processad importerad mat. Det absurda är att denna mat dessutom ofta är billigare än det lokalt producerade spannmålet och maten, i och med att det importerade spannmålet är finansierat via jordbrukssubventioner i de rika länderna.

Sjukdomar som tidigare inte varit ett problem i landet börjar därmed framträda vilket får stora konsekvenser. Burkina Faso har inget stabilt välfärdssystem vilket gör att man undviker att gå till sjukhuset för att det är för dyrt. Nya sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar m.m. ger ett väldigt stort bakslag för familjer då de får fler problem att ta hand om både ekonomiskt och socialt. Det var därför en väldigt intressant upplevelse att få vara med på föreläsningen om hälsa och hur maten påverkar av Joachim van Willigen som är student inom medicin och global hälsa. Jag var med på föreläsningen vid två tillfällen, först med högstadieeleverna och sedan de vuxna som jobbar på Yennenga centret. På föreläsningen fick vi lyssna på en presentation och sedan jobba i grupper om hur vi kan tänka i vår vardag och hur vi kan göra medvetna val för att bli mer hälsosamma – och samtidigt rädda både miljön och den lokala ekonomin.

Något som väldigt snabbt utvecklade hållbarheten i restaurangen var vår nya Mockmill! Jag träffade Paul B. Lebeau när jag tävlade i Ekogröt SM. Han är bagare och jobbar på företaget Mockmill. Mockmill är en liten stenkvarn i ett mindre format så att du lätt ska kunna ha den hemma. Kvarnen gör det därför möjligt att göra eget färskt mjöl i önskad grov från hela sädesslag som du kan baka med direkt. Jag berättade för Paul om mitt projekt i Burkina Faso och han blev så engagerad och magiskt nog skickade med oss en Mockmill till restaurangen i Nakamtenga. Vi tog lokala sädesslag som röd sorghum, vit sorghum och hirs, tvättade och torkade dem, och testade att göra mjöl med. Som förutspått blev det jättefint lokalt mjöl som det började bakas med direkt. I allt som förut gjorts med endast vetemjöl (importerat från främst Ukraina) blandades nu med lokalt mjöl. Till exempel så fick vi jättefina lätt rosa frallor med röd sorghum och pannkakor gjort på hirs. Hela tiden jag var där var malandet i full gång. Tanken är att stegvis byta ut allt som tidigare gjorts med vetemjöl till mjöl på lokalt spannmål för att få så bra och hälsosamt resultat som möjligt.

Det var inte bara till bakning vi testade lokalt sädesslag utan vi testade också att utveckla frukostmenyn. Jag började researcha på pinterest och det fanns så många roliga recept på råvaror som finns i byn. Någon dag innan jag åkte tillbaka till Sverige testade de i restaurangen att göra gröt på hirs. Gröten tillagades med lokal mjölk från Ziniaré och toppades med lokal honung. Det blev så gott och jag hoppas på att vi kan utveckla en varierad frukostmeny på spannmålen med olika grötar, müsli, frukostfrallor och pannkakor. På min lillebrors födelsedag gjorde vi banan och hirs-frukostpannkakor som skulle passa perfekt till frukostmenyn. Drömmen är också att utforma portabla små frukostar som kan vara ett bättre alternativ för barnen som numera köper onyttiga saker i blå påsar.

Resan blev inte helt enligt plan eftersom vi inte kom i väg som planerat på jullovet. Det gick därför inte att jobba med projekten lika sattsigt som vi hade tänkt då det krockade med skolan. Men alla verksamheter hade öppnat efter jullovet vilket gjorde att vi kunde vara med mer i action. Vi fick hälsa på i klasserna, vara med på föreläsningar, vara i de olika ateljéerna, och mycket mer. På så sätt fick vi en större blick i hur centret i Nakamtenga fungerar. Jag och min bror har tidigare mer eller mindre bott i Burkina Faso varje år runt julen men det upphörde under pandemin. Det hade alltså gått 4 år sedan vi varit där senast och nu har vi blivit äldre. Därför har vi kunnat vara med och delta på ett annat sätt den här gången. Eftersom vi också har blivit bättre på franska umgås vi mer med våra kompisar utan några svenskar vilket gör att man blir närmare byn och får följa med på ärenden och utflykter till marknaden.

Det blev också mycket tydligare för mig hur mycket som händer och utvecklas varje dag i Nakamtenga. Det känns nästan som en ständig gemensam uppbyggelse av byn. Man ser framsteg varje dag, både utseendemässigt och verksamhetsmässigt. Till exempel när jag går runt i byn en vanlig dag så ser jag en ny byggnad byggas, ett vattentorn som ställs upp, en snygg grind som målas, en vattenpump som installeras, och mycket mer. Det händer alltså så mycket hela tiden. Från lunchen på väg hem kan det vara 3 stopp på vägen för att checka och se olika saker. Det var också så spännande när Markos kom på besök som är professor i AGRO ekologi. Han var där för att komma med input och kunskap till farmen och i de nya skolträdgårdarna. På en torsdag eftermiddag hade vi möte och planering om hur vi ville att trädgårdarna skulle vara, och på fredag började förskollärarna och Markos att skapa. Redan den eftermiddagen såg det jättefint ut!

Men det är inte bara på ytan det ständigt utvecklas, utan också på grupp- och personligt plan. Jag satt själv med på två av ledarkurserna med styrelsen där de bland annat pratade om betydelsen av drömmar och visioner och hur viktigt det är som ledare att förmedla det till sina medarbetare. Det blev många gruppövningar där vi delade tankar, känslor, och det som är viktigt för en själv i gruppsammanhang. Vi praktikanter hade en egen grupp. Vi pratade också om mål, motivering och hur man som ledare har en betydande påverkan genom att uppmuntra, lyssna, och ge pedagogisk och konstruktiv kritik. Ledarskapskurserna blev alltid så roliga eftersom det var så kul människor där. Processen är alltså inte bara att bygga sjukhus, skolor och göra snyggt, utan också samtal, teambuilding och bygga tillit. Det är så coolt och nästan överväldigande för mig att ständigt se alla som jobbar på centret bidra och är engagerade med och bygger upp byn tillsammans.

Livet i Nakamtenga är så fullt av händelser och framsteg men såklart också utmaningar. Det är så häftigt att få ta del av och när man kommer tillbaka till Sverige känner man sig inte riktigt klar. Jag vill åka tillbaka så snart som möjligt för att dels fortsätta med mitt restaurangprojekt, dels umgås och vara med i allt annat som händer. Som man säger i Nakamtenga: ”Vima noma!” Livet är härligt!

Sonja Berge

Instagram