Papa Joseph versus Joseph i 1 Mosebok 41
Om du frågar ett barn i Nakamtenga, vad som är bäst med julen, svarar de allra flesta mat, att det är mycket mat, så att det går att äta sig riktigt, riktigt mätt. Så är det nämligen inte alltid. Genom historien har området drabbats av torka och missväxt många gånger. Men det är annorlunda nu. Torkan drabbar oftare, över mindre områden, men är dock lika förödande för befolkningen som många fortfarande är helt beroende av vad de själva odlar med få andra inkomstkällor.
På 80-talet var det svältkatastrof över ett stort bälte i Västafrika, som engagerade biståndsgivare från hela världen – och anledningen till att jag som barn kom till Burkina med mina föräldrar som då arbetade för en stor, svensk biståndsorganisation.
När Yennenga drog igång sitt arbete för 20 år sedan, var en av grundorsakerna att kvinnogruppen uttryckte sin oro över de förändrade klimatförutsättningarna. Att de gamla årstiderna inte längre gick att förlita sig på. På senare år har missväxten skett oftare, och det är svårt för småbönderna att ”komma ikapp” och repa sig mellan säsongerna. Kvinnogruppen ville försäkra sig om att bygga en ny framtid där deras barn inte skulle vara lika sårbara, utan ha fler möjligheter till försörjning. Utbildning och yrkesträning, var först på agendan.
Egentligen är det inte missväxten och torkan som är det stora problemet, eller orsaken till svält. Det är inte brist på mat som är haken. Snarare ligger problemet i bristande ledarskap, organisering och resursfördelning. Lokalt som internationellt.
Redan på 80-talet hade Papa Joseph en bild av hur han ville att matfrågan skulle organiseras för att det skulle bli hållbart. Givarländerna höll inte med. Deras fokus låg på att snabbt få ut stora mängder mat till svältande. Papa Joseph ville få organisera sin region så att han kunde bygga upp en struktur som höll även kommande år. Detta problem finns kvar. Och fortsätter att upprepa sig. Så här i Adventstider så är det ju lätt att associera till bibel-texter och i vårt fall 1 mosebok 41. Ni vet texten om att bunkra de 7 goda åren för att ha de 7 dåliga åren.
Skördesäsongen är precis över. Just nu borde det vara som fullast i allas förråd. Men det är i hela vårt område tomt. Det är ett år kvar till nästa skörd. Priserna är redan dubbelt så höga som de borde vara så här års. Vi försöker bunkra för förskola och skola, så att vi kan säkerställa att i alla fall barnen har ett mål ordentlig mat om dagen – hela året. Drömmen är att bygga upp en sädesbank, och ett system för påfyllnad, tillgänglighet, försäljning och distribution för befolkningen i området som blir hållbar över tid. Här i vår by Nakamtenga, men också i andra byar och regioner. Framtiden kommer att ge oss fler sådana här katastrofer. Dags att tänka till – helst innan. Det är en viktig satsning för matsäkerheten.
Sätt gärna in en extra slant till våra skolor. Både för att säkra hela året och så att vi även i år ska kunna göra en ordentlig julfest, med mycket mat, så att alla barn kan äta sig riktigt, riktigt mätta.