Resedagboken börjar, Nakamtenga, Burkina Faso
Första dagen för denna vistelse i byn Nakamtenga, Burkina Faso, börjar nå sitt slut. Jag är här med min son Herman (tillräckligt liten för att ännu inte ha skolplikt) och min pappa Lennart så klart, som bor här i byn mer eller mindre permanent sedan snart 10 år tillbaka.
Vi har nu duschat av oss dagens röda damm, och sitter hemma i soffan och sammanfattar dagen med allt som är på agendan under månaden framåt. Vi landade i gårkväll, och när jag öppnade dörren till vårt nedsläckta hus, tändes lamporna och alla sjöng för mig! Det var nämligen min födelsedag! Det var verkligen helt oväntat, så jag blev galet överraskad! Sedan följde middag på taket med alla gäster som redan fyllt vårt hus och detta besök började storslaget – precis som vi drömmer om för 2022! Vi önskar fred: så att vi slipper rädsla för terrorismen i norra delarna av landet, hälsa: och då främst corona som begränsar vår rörlighet och goda möten, och sist med inte minst framgång i vår strävan att skapa ett hållbart samhälle!
Första gången jag åkte hit var det faktiskt med bil, från Sverige, genom Europa, genom Sahara, ända hit! Mina föräldrars upptåg i livet med oss barn, kanske kan förklara lite varför jag gör det jag gör, är som jag är, och inte minst befinner mig just här.
Jag satte min fot i denna by första gången när jag var 11 år. Herman var 9 månader när han kom hit första gången. Han har följt sin förskoleklass på Yennengas förskola och började i höstas tillsammans med sina klasskamrater förstaklass på Yennengas grundskola. I morse var han dock så trött att han inte gick att väcka förrän över kl. 10, så han får börja skolan i morgon (detta skrivs tisdag kväll)!
Dagen har vi spenderat med att ta varvet runt i alla Yennengas olika aktiviteter för att hälsa på alla och önska ett gott nytt år, fått sammanfattat vad som hänt sedan sist och göra planen för månaden. Det är mycket som ska hinnas med. Förutom allt roligt med fortbildningar, produktutveckling och samtal, årsmöte och personalfest, så har vi en del rättsliga fall att ta oss igenom. Förra året vann vi viktiga segrar i samtliga vi var inblandade i, som betyder mycket för rättssäkerheten, kvinnors rättigheter, och barns trygghet. Så vi har gott hopp, även om det ibland känns tungt och läskigt innan vi tagit oss igenom det.
Så håll tummarna och om ni utöver denna resedagbok vill se foton från min och Hermans vistelse i byn, så följ mig gärna på Instagram och så klart Yennengas om du inte redan gör det! (länk)
Varmaste hälsningar
Stina