För över 20 år sedan bodde vi med våra två små tjejer i Ouagadougou. Vi lärde
känna Eva och Lennart och besökte ofta Nakamtenga med sin alldeles nystartade
förskola.
För 15 år sedan var vi tillbaka på besök hela familjen, även med den tredje lilla tjejen och såg förändringen. Nu, efter pandemier och andra hinder, kom äntligen chansen för mig och yngsta dottern att göra ett nytt besök. Ines går sista året på gymnasiet och ville gärna göra sitt gymnasiearbete i Nakamtenga. Vi frågade Stina och Lennart om det fanns något särskilt behov och det fanns en hel del att välja mellan. Intresset landade i att jobba med farmen, och att försöka göra en odlingsplan som både kan ge skolan en jämn ström av grönsaker till skolmåltiderna och samtidigt nyttja ett växelbruk som håller jorden i god form. Det blev två spännande veckor då vi både hann följa med Parmoussa och grabbarna i arbetet på farmen och uppleva mycket annat. Vi har lärt oss så mycket om vilka olika grödor som används här, vad de har för olika förutsättningar och hur snabbt det går att få fram skördar om man bara har vatten.
“Man undrar verkligen hur det ska gå för dem denna säsong”
Tyvärr är det här ett riktigt dåligt år för de i byn som inte har turen att ha tillgång till brunnar med pumpar som drivs med solceller. När vi gick genom byn återkom detta hela tiden – ”här odlas det sorghum men eftersom regnen inte kom, och skörden blev så dålig, går allt till djurfoder istället”. Gång på gång berättas det för oss. Man undrar verkligen hur det ska gå för dem denna säsong.
Men trots dessa dåliga utsikter finns det en fantastisk energi på skolan. Det är så roligt att möta lärarna, som var unga och osäkra för tjugo år sedan, men som nu leder arbetet i de olika stadierna med självsäkerhet. Förutom spännande besök i klassrummen togs vi också med på utflykter tex för att laga tô hemma hos Maria, besöka marknaden i Ziniaré och en keramikverkstad där man kunde få privatlektioner i drejning.
Vårt besök sammanföll också med SIAO – hantverksmässan i Ouagadougou som infaller vartannat år. Hantverk från många av Afrikas hörn samlas på en plats med mycket folk och härlig stämning.
Så två fullspäckade och lärorika veckor som är svåra att sammanfatta på några få rader. Och vi hoppas snart vara tillbaka.