100 % och det är inte en slump

Avgångsklassen på Yennenga Progress mellanstadieskola i Nakamtenga gick ut på topp igen: samtliga elever klarade kraven. Det är inte tur. Det är ett helt lags arbete.

När siffrorna från avgångsklassen kom in rådde det ingen tvekan: 100 procent av eleverna hade klarat kraven. I Sverige, ett av världens mest välfinansierade skolsystem, låg motsvarande siffra år 2025 på 70,4 procent.

Låt det sjunka in.

De flesta av eleverna i Nakamtenga har föräldrar som aldrig har lärt sig läsa eller skriva. Det finns inga böcker hemma, inga bilder på väggarna, inget internet. Allt, varje utflykt, varje läst bok, varje teckning, varje studiebesök kommer från skolan. Ändå är resultatet bättre än snittet i Sverige.

Det här är inte ett mirakel. Det är vad som händer när ett helt lag arbetar systematiskt, strukturerat och med hjärtat på rätt ställe.

Alla är viktiga kuggar i hjulet

Det vore enkelt att bara hylla läraren i avgångsklassen, Mr Palé, vars dagliga närvaro och pedagogiska engagemang är en självklar del av resultatet. Men det vore att göra historien en otjänst.

Rektor Bernadette bär ett ledarskap som är både starkt och modigt, det är hon som håller ihop helheten, sätter ribban och skapar kulturen som gör allt annat möjligt. Zalissa i biblioteket öppnar dörrar till världar utanför byn för barn som annars aldrig haft tillgång till berättelser och kunskap i tryckt form. Frederick i fritidsverksamheten fyller mellanrummen med mening, rörelse och gemenskap.

Och Tipoko och Laurentine i skolköket, det är deras händer som varje dag ser till att barnen inte sitter hungriga i klassrummet. En mätt elev lär sig bättre. En trygg elev tror på sig själv, det är inte detaljer, det är grunden.

Bakom dem finns alla lärare som stöttar upp, som täcker upp, som bidrar till den kultur som gör skolan till mer än ett rum med bänkar.

Det är inte slumpen utan metoden

Resultaten på 100 procent uppstår inte av sig själva. De är frukten av ett medvetet och sammanhängande sätt att tänka på vad en skola egentligen är.

På Yennenga Progress mellanstadieskola handlar det om att väva samman det som annars brukar vara separata delar. Kulturdagarna och de traditionella dagarna förankrar barnen i sin identitet och sitt sammanhang, det ger en trygghet som syns i klassrummet. Skolträdgården lär ut naturvetenskap med händerna i jorden. Dansen och samvaron bygger gemenskap och tillit. Och den röda tråden genom allt: att skolan ska vara en trygg plats.

Trygghet är inte ett mjukt och fluffigt mål vid sidan av det akademiska. Trygghet är förutsättningen för lärande. Det vet alla lärare intuitivt. Men att bygga det systematiskt, varje dag, med alla personalens insatser samlade mot samma mål det kräver ledarskap, uthållighet och ett gemensamt uppdrag.

70,4 procent i Sverige 2025. Det är inte en anklagelse mot det svenska skolsystemet det är ett sammanhang. Det visar att resurser och infrastruktur inte per automatik avgör utfall. Det gör människorna, metoderna och gemenskapen.

I Nakamtenga, utan de materiella förutsättningar som tas för givet i de flesta svenska klassrum, har ett team skapat något som är värt att studera, fira och sprida vidare.

Vi är oändligt stolta, glada och hoppfulla.

Stolta över ett lag som visar vad som är möjligt när alla pusselbitar är på plats. Glada för varje elev som går ut med verktygen för att forma sitt eget liv. Hoppfulla för om det är möjligt här, är det möjligt på fler ställen.

Hipp hipp hurra för hela teamet på Yennenga Progress mellanstadieskola!