SWITCH Journalism Award 2026

Yennengas farm i Burkina Faso är inte lösningen på matsäkerhet i regionen, men den är ett utmärkt argument för att marken under våra fötter, med rätt omsorg, tid och kunskap kommer att svara.

Det kom ett mail där det stod: “you have been selected as one of the winners of the SWITCH Journalism Award 2026. Congratulations on this well-deserved recognition of your work, and thank you for your outstanding contribution.”

Jag var tvungen att läsa mailet fem gånger.

Jag vann!

Jag trodde att jag bara kuppade systemet. Såg en utlysning där journalister och andra som kommunicerar om framtidens mat och en hållbar matproduktion kunde vinna och bjudas in till Venice Climate Week.

1Så jag skrev en artikel om den farm Yennenga Progress bygger upp i Burkina Faso. Inte en gullig projektbeskrivning, som kan förminskas till ett ”välgörenhetsprojekt”, utan en berättelse med hopp om att kommunicera vad världen kan åstadkomma och vad som är möjligt, om vi vågar försöka, vågar ge det tid, vågar testa.

1970 mättes för första gången att vi på jorden använt mer resurser än vad jorden hinner återskapa. Earth overshoot day. Sedan dess har vi stadigt byggt på vår skuld till planeten. I år inföll overshoot day för Sverige redan 4 april. Burkina Faso finns så klart inte ens med bland länderna som överkonsumerar planetens resurser, men det är ändå där klimatförändringarna slår som hårdast.

Min artikel heter Dead Soil does not feed children. Jag ska lägga upp den inom kort, och jag rekommenderar att läsa den! Uppenbarligen är den rätt bra eftersom den vann den internationella kategorin ! Och motiveringen: Telling the future of food: an award for those who inform, inspire ans make a difference.

Dagarna i Venedig har varit fulla av seminarier och workshops. Forskare och praktiker, aktivister och studenter. ”it’s not the cow, it’s the how” som Hunter sa! De som använder kemiska gödningsmedel behöver använda sig av mer och mer för att åkrarna ska producera samma mängd, och gör sig dessutom beroende av insatsvaror från ex Ryssland.

När vi startade farmen för fem år sedan, på en i princip död mark, hårt drabbad av jorderosion, sa en professor på SLU att vi nog fick räkna med 20 år, av uthålligt arbete innan den åter kan klassas som bördig. För två år sedan skördade vi 1,5 ton frukt och grönt, förra året 4 ton. Förra året producerade vi 1345 flaskor juice. Första kvartalet i år har vi redan producerat över 3000 flaskor. Vi serverar 57 000 skolmåltider varje år.

Och det som är galet roligt är skolträdgårdarna. Det är inte bara ett frö i jorden. När vi pratar om kompost, varför marken ska täckas hela året, varför vi ska gräva så lite som möjligt, när vi pratar om vilka växter som skyddar varandra mot skadedjur, och vilka som ger varandra näring, och hur vi lockar pollinerare. Då skapar vi både en relation till naturen och maten vi äter och förståelsen av värdet!

Jag älskar teknologi och vi har dessa dagar fått presenterat för oss fantastiska sätt att använda teknik. Men jag älskar också fjärilar. Naturen är minst sagt helt magisk! Som David från FAO sa ” När ska vi börja betala till bina vad deras arbete är värt!” Vad mäter vi och hur i våra verksamheter och vår produktion? Och vad BORDE vi mäta?

Yennengas farm i Burkina Faso är inte lösningen på matsäkerhet i regionen, men den är ett utmärkt argument för att marken under våra fötter, med rätt omsorg, tid och kunskap kommer att svara.

Vi vet att vår tids största mått på mod är tålamod och långsiktighet. Vi behöver företag och regeringar som har modet att uppmuntra sådana som oss som på naturlig väg vill återuppbygga marken, som är beredda att göra jobbet, testa, och testa igen, med jord under naglarna. Den enskilde bonden, i synnerhet i ett land som Burkina Faso, har inte möjlighet att riskera att det kan ta 20 år, inte ens fem år, om hens barn är hungrig idag.

Men vi kan göra det, vi kan skapa dessa testbäddar för regenerativt ekologiskt jordbruk, cirkulär produktion, som är grunden för en långsiktig hållbar matproduktion och svaret på framtidens mat. Vi kan visa att det går, vi kan hitta lösningar, och låta ringarna växa.