Från jorden till klassrummet

Sex timmar i veckan får eleverna på Yennengaskolan nu lämna bänkarna för praktisk kunskap. Vi börjar där det redan växer: på farmen. Där lär de sig att god mat, frisk jord och en framtid man kan försörja sig på hänger ihop.

“Händerna är fulla av baljor och jorden sitter kvar under naglarna. Det är eftermiddag på farmen, och en klass elever skördar grödor som de själva har lärt sig varför vi odlar”

Skolmyndigheterna ger nu skolorna sex timmar i veckan till praktiska lektioner med fokus på hantverk och yrkeskunskap. För oss var detta mycket välkommet. Vi har genom åren försökt pussla för att få in praktiska lektioner, men nu har alltså regerningen avsatt lektionstid just till detta. Eftersom vi driver verksamhet inom många praktiska yrken, är det för oss relativt lätt att komma igång. Valet av startpunkt är så klart enkelt: Farmen är igång, den är full av liv, och den är ett levande klassrum där biologi, kemi, ekonomi och matlagning möts på samma åker.

Vecka ett: Baljväxternas superkraft

Vi började med baljväxterna, och de är svåra att överträffa. På tallriken är bönor, ärtor och linser rika på protein, fibrer, och järn. Äts de tillsammans med spannmål, som hirs eller majs, får kroppen alla de aminosyror den behöver. Billigt, mättande och näringstätt.

Men det mest fascinerande sker under jorden. På baljväxternas rötter lever bakterier som kan fånga kväve direkt ur luften och omvandla det till gödsel som växterna kan använda. Små knölar på rötterna är bevis på samarbetet. En baljväxtodling kan på det sättet tillföra marken stora mängder kväve under en säsong, helt utan konstgödsel.

Därför lärde sig eleverna också hur man skördar rätt. I stället för att dra upp hela plantan klipper man av den vid markytan och låter rötterna stanna kvar. När rötterna och knölarna bryts ned frigörs kvävet till nästa gröda. Blad och stjälkar läggs tillbaka på jorden som täckmaterial eller går till komposten. Skörden blir mat åt oss, och resterna blir mat åt marken.

Vecka två: Jorden lever

Den här veckan handlade om jorden själv, och vad som händer när vi slutar ta från den och börjar ge tillbaka.

En tesked frisk jord innehåller fler mikroorganismer än det finns människor på jorden. Svampar bildar nätverk av trådar som förbinder växternas rötter och flyttar vatten och näring mellan dem. Maskar, insekter och bakterier arbetar dygnet runt med att bygga den mylla som nästan all vår mat växer i.

Samtidigt tar det naturen hundratals år att bilda bara någon centimeter matjord, medan ett enda kraftigt regn kan spola bort den från en bar åker. Därför täcker vi marken, tillför kompost och låter rötterna vara kvar. Mer organiskt material gör att jorden håller vatten som en svamp, något som betyder allt när regnperioden är kort och torkan lång.

Eleverna fick själva se skillnaden: en näve hård, ljus jord från obrukad mark bredvid en näve mörk, porös jord från farmen. Samma by, samma regn. Skillnaden är hur marken har behandlats.

“Livet blir så otroligt mycket roligare när man lär sig nya saker. Särskilt när det skapar så mycket hopp om vad som är möjligt”

Vecka tre: Biokol, svart guld för jorden

Nästa vecka står biokol på schemat. Biokol framställs genom att växtrester hettas upp med mycket lite syre, så att de förkolnas i stället för att brinna upp. Resultatet ser ut som vanligt träkol, men i jorden gör det underverk.

Biokol är extremt poröst. Ett enda gram kan ha en inre yta på flera hundra kvadratmeter, där vatten och näring kan hålla sig kvar och där markens mikroliv kan bosätta sig. Innan det grävs ned ”laddas” det med kompost eller annan näring, så att det fungerar som ett skafferi för växterna. Dessutom kan kolet ligga kvar i marken i hundratals, ibland tusentals, år. Det som annars hade blivit koldioxid i atmosfären blir i stället en del av en bördigare åker.

Idén är inte ny. I Amazonas finns svart, bördig jord, terra preta, som skapades av ursprungsbefolkningar med hjälp av kol för länge sedan och som fortfarande är rik i dag. Gammal kunskap och modern forskning pekar åt samma håll.

Ett lärande som började på farmen

Elevernas lektioner har en förhistoria. Sedan förra året håller Lennart måndagsmöten med teamet på farmen om just den här typen av ämnen: jord, kväve, kompost, vatten och kol. Vi har alla lärt oss massor. Kunskapen som teamet har byggt upp förs nu vidare till nästa generation, och farmen blir på så sätt en länk mellan skola, försörjning och framtid. Lennart dokumenterar nu arbetet de gjort och snart är det Pamoussa på farmen som håller lektionerna med eleverna.

Det är också så vi arbetar på Yennenga Progress. En skola, en farm och ett yrkeskunnande är inte separata projekt utan delar av samma system. Barnen lär sig odla, farmen ger skolmåltider, och kunskapen öppnar vägar till arbete och egen försörjning.

Fram för fler skolträdgårdar

Vi anser att odlingskunskap borde ingå i alla skolor, i Burkina Faso och i Sverige och överallt. Barn som får odla själva äter oftare grönsaker, förstår var maten kommer ifrån och får ett annat förhållande till naturen. När vi lär oss arbeta med naturen, och inte mot den, växer inte bara skörden. Hoppet växer också.