Digitalisering i världen ökar informationsklyftan? Men skapar samtidigt enorma möjligheter!

Reflektera över implikationerna av digitalisering för lagring, sökning, förmedling, och/eller användande av information i kontexten digitala bibliotek.

Jag ville fördjupa mig i vilka konsekvenser det digitaliserande informationssamhället kan få för fattiga länder. Hur ser det exempelvis ut med tillgång till Internet och modern teknik i deras bibliotek? Jag intervjuade Stina Berge som är grundaren av Yennenga Progress, den 2 juni. Organisationen är ett kompetensnätverk för hållbart samhällsbygge som fokuserar på utbildning, hälsa och infrastruktur. Organisationen finns i byn Nakamtenga i västafrikanska Burkina Faso, som är ett av världens fattigaste länder. Berge berättade att de byggt upp ett bibliotek i Nakamtenga som främst riktar sig mot barn och unga vuxna. Det är inte ett digitalt bibliotek. Men jag kan likaväl knyta det till frågan då jag tänker på avsaknaden av ett. Det här är ett konkret problem 2021 när allting är digitaliserat. Det här är verkligenheten i fattiga länder. Dessutom fungerar deras biblioteket som en viktig knutpunkt, med målet att så småningom bli digitaliserad och uppkopplad mot resten av världen.

Cancro (2016) skriver i sin artikel The Dark(ish) Side of Digitization: Information Equity and the Digital Divide att den tekniska utvecklingen kan förvärra redan befintliga ojämlikheter genom att öka klyftan mellan de så kallade informationsrika och informationsfattiga grupper och länder. Författaren menar att många har tillgång till digital teknik och förmågan att använda den effektivt. Men det finns även de som inte har tillgång till datorer, Internet eller saknar kunskaper om hur det används. Jag tänker att man även kan se detta ur ett biblioteksperspektiv. Som biblioteket i Nakamtenga. Det finns en viktig aspekt i Cancros artikel gällande ojämlikheten med IKT. Författaren skriver att fattiga länder inte har samma ekonomiska resurser som de rika länderna. I takt med att Internet och andra digitala tjänster växer fram, desto svårare får de fattiga länderna. De handlar inte enbart om svårigheterna att få tillgång till grundläggande IKT, även ekonomiska aspekter har stor betydelse.

Berge gav ett exempel gällande en kvinna från byn som de utbildade för att ansvara över biblioteket. Utbildningen riktade sig främst mot katalogisering, allmänt förekommande arbete på ett bibliotek samt hjälpa barn och unga att hitta rätt information. Vidare sa Berge att om deras bibliotekspersonal fick lära sig och hade tillgång till internet skulle biblioteket verkligen kunna bli den hub de drömmer om för fortbildning, men också för kreativitet och innovation med fönster ut till världen. Ett mål som organisationen har är att komma i gång med en utbildning inom MIK. Men för det krävs det internetuppkoppling vilket är oerhört dyrt och svårt att få till. Myndigheterna i Burkina Faso har en Internetleverantör men som är för kostsamt för byn att använda. Problematiken Berge beskriver är att det är bara myndigheterna som får dra nätverkskablar, vilket myndigheterna enbart gjort till sin egen verksamhet. Det är även problematiskt med vatten och eltillförseln. Myndigheterna kontrollerar användningen och för att spara pengar stänger de av dessa med jämna mellanrum.

Berge anser att allt i ett samhälle hänger ihop, från infrastruktur till utbildning. Ett uppkopplat och digitaliserande samhälle både får och har bättre förutsättningar. Det är otroligt få som har tillgång till Internet i Burkina Faso. Eftersom detta är verkligheten i landet så säger det sig själv att kunskapsspridningen är oerhört mycket mindre än i exempelvis Sverige. När man pratar om Internet och digitalisering är det viktigt att komma ihåg att det är eltillförseln som är det största problemet. Detta resulterade i att organisationen startade ett projekt med att bygga en egen solpark. Men det behövdes mer ekonomiska resurser för att få igenom projektet så tyvärr har arbetet stannat av. Organisationen får inget finansiellt stöd utan det är privatpersoner och företag i Sverige som sponsrar med pengar.

Vidare berättade Berge att när det gäller att söka och använda information surfar eleverna via mobilnätet vilket är problematiskt. Först på grund av de dyra kostnaderna och det andra att surfmängden fort tar slut. Eleverna har via mobilnätet tillgång till Facebook. Detta skapar andra problem då det blir mycket riktad information. Det saknas (av naturliga skäl) kunskap i källkritik och eleverna delar ofta felaktig och vilseledande information mellan varandra. I dagsläget är det främst deras universitetsstudenter som surfar, och då enligt instruktioner från kurser som kräver att alla har datorer. Vilket är ett hinder i sig för deras ungdomar från byn med föräldrar som lever på självhushållande jordbruk. Biblioteket har en IT-sal med datorer. Men då de saknar Internet lär sig eleverna mer handgripligt om själva datorn. De laddar även ner program som kan användas utan Internet. Organisationens målsättning är att få tillgång till Internet, så att onlinekurser och distansutbildningar blir möjliga. Och samtidigt lära elever att få de kunskaper som krävs för att hitta, undersöka kritiskt värdera och skapa information i olika medier och sammanhang. En ny värld skulle öppna upp sig för eleverna. Det digitaliserade informationssamhället skulle helt revolutionera ett land som Burkina Faso. Tillgång till litteratur är i princip obefintligt. Som Berge uttryckte det ”Med internet skulle böcker, forskning och information över lag helt plötsligt kunna finnas i varje hydda”.

En annan viktig faktor Berge nämnde är läskunskapen. För att kunna söka och använda digital information måste man kunna läsa. I Burkina Faso är 70% av den vuxna befolkningen analfabeter. Den yngre generationen som gått skola har mycket bättre läskunskaper. Burkina Faso har en ung befolkning. Berge berättade att 50% av befolkningen är under 18 år. I och med det ser hon att läskunskapen kommer att öka inom en snar framtid. Nakamtenga har även en stark muntlig tradition. De äldres kunskap och berättelser går förlorad om det inte bevaras. Witten, Bainbridge och Nichols (2010, 427) skriver att det huvudsakliga syftet med digitala bibliotek är att ge icke-textuella resurser status i digitala samlingarna. Jag fastnade för dessa rader som summerar mina tankar jag lyft i denna text:

Perhaps digital libraries for people from oral cultures will find a place in our own society, too, and help reduce the various “digital divides” that cleave our world— the “social divide” between the information-rich and the information-poor in our own nations; the “democratic divide” between those who do and those who do not use the panoply of digital resources to engage, mobilize, and participate in public life; and the “global divide” that reflects the huge disparity in access to information between people in industrialized and developing societies.

Is this too much to hope? (Witten, Bainbridge och Nichols, 2010, 429)

Stenberg, Malin, K2M4, 2021 Hemtentamen