Födslar med förhinder
På Yennengas farm i Nakamtenga har verksamheten utökats med en enhet för grisuppfödning. Vi har byggt ett grisstall på 120 kvm som har plats för 5 suggor och femtio slaktsvin. I samband med att bygganden var färdigställd, kunde vi köpa 4 dräktiga suggor. Den ena köpte vi av Papa Joseph, som också föder upp grisar i byn och de tre andra från en annan grisuppfödare som har en farm inte så långt från Nakamtenga.
För de tre suggorna från den andra farmen fanns statistik så vi visste att de hade blivit seminerade i slutet av januari och att kultingarna skulle komma i mitten av maj. För suggan från byn visste vi inte så mycket men vi förstod att hon blivit dräktigt betydligt tidigare än de från grannfarmen. Galten är ett lokalt svin men förädlad, alltså ingen vanlig bygris.
Den 5 april på morgonen åkte jag till farmen för att meddela att jag var tillbaka efter besöket i Sverige. Då höll just suggan, som köpts från Papa Joseph, på att grisa. Hon hade redan fått 3 kultingar men vi förstod att fler var på väg. Den fjärde kom men sen blev det stopp. Suggan var väldigt trött och orkade inte ta i. Vi förstod att någonting inte var som det borde vara. Efter ett par timmar ringde Chantal och sa att vi nog måste göra en operation för att försöka få ut de övriga kultingarna. Hon hade redan tagit kontakt med ett par veterinärer från Ziniaré som var på väg. Från vår klinik kunde vi hämta torkdukar, kompresser och handskar och annat som skulle komma att behövas. Veterinärerna hade tagit med sig lokalbedövning, antibiotika och andra medikamenter.
Vid det laget hade suggan fått ut ytterligare två kultingar varav en var död. Nu återstod inte annat än att göra ett kejsarsnitt. Operationen som följde var inte vacker att skåda och djurskyddsmyndigheter i Sverige skulle nog ha protesterat i högan sky. Veterinärerna lyckades öppna och komma in i livmodern och kunde med mycken möda plocka ut ytterligare fem kultingar varav tre var döda. Hela operationen tog sju timmar. Man sydde sedan ihop suggan som var mycket illa däran. Klockan två på natten dog hon.
Nu hade vi sju små hungriga kultingar som snabbt måste få mat för att inte de också skulle dö. Papa Joseph, som vi köpt suggan av, hade en annan sugga som turligen hade grisat ett par dagar tidigare. Hon hade redan nio kultingar men hon accepterade att adoptera våra sju kultingar.
Nu har det gått en vecka och alla är fortfarande vid liv och har växt på sig bra. Det är bara en som har svårt att få tillräckligt att äta så Chantal har köpt specialmjölk till den lille och matar den varje dag med nappflaska. Hon har stor tro på att även den kultingen ska klara sig.
Veterinärerna har inte kunnat fastställa orsaken till att grisningen inte fungerade. De förmodade att det kunde ha varit någon form av tumör som hindrade passagen genom livmodern. Vi är i alla fall glada över att vi har kunnat rädda några av kultingarna. Det blev en tuff introduktion i grisuppfödande för oss men i den här branschen finns inga garantier. Det är bara att acceptera och ta nya tag.
Lennart