Hur vi skapar mandala-skolträdgårdar!
Vad vi gör kräver ingen high tech, men marktäck. Det kräver närhet och jord under naglarna. Vi organiserar skolträdgården med mandala-metoden! Dels är det vackert men framförallt är den planerad med täckodling, växelodling, samodling, och planering som ger grönsakerna ett naturligt skydd mot skadeinsekter och sjukdomar, och regelbunden skörd. Lärande för livet!
Vi har länge haft skolträdgård, där vi skördat lök, tomater och andra grönsaker direkt till skolköket. Det vi ser är att om vi odlar som ”vi alltid gjort” är det dels energikrävande, dels är det så att så fort vi låter marken vila som under sommaren eller andra pauser i odlandet, så återgår marken snabbt till hur det såg ut förut; dvs en näringsfattig, hård jord som inte visar några tecken på liv. Inga maskar, inga kryp, ingen färg.
Nu har vi gjort en nysatsning, med stöd och uppföljning av SLU. Nylanseringen av skolträdgården stod på vår julönskelista och Dahl Agenturer sponsrade att vi kunde dra igång både på grundskolan och förskolan!
När jag var barn pratades det mycket (i mina kretsar, i min kontext uppvuxen i Burkina Faso) om ökenspridningen. Jag uppfattade ökenspridningen som ett oåterkalleligt faktum om att vi skulle försöka stoppa vidare spridning, men där öknen redan nått, var redan ”kört”.
Runt omkring oss ser vi tydliga tecken på den utarmade jorden. Jorderosionen skapar kratrar i marken, som kommer allt närmare Yennenga-farmens staket, eller runt bron sista vägsträckan in i Nakamtenga.
När regnsäsongen är över försvinner grönskan fort, och kvar ligger en bar mark, utan minsta lilla tuva. Bristen på växtlighet, om än torr, gör att när det väl regnar, har vattnet inga ”kanaler” via några rötter ner i marken, utan forsar över ytan och sköljer med sig det lilla jordlager som finns. Det är ett problem med ”modernt” jordbruk över lag, att jorden ligger bar, men på många håll, inte minst på den afrikanska kontinenten blir det en katastrof. Den heta solen som steker den oskyddade jorden, och sedan de kraftiga regnen som är långt ifrån våra små strilande sommarregn, som inte tar sig tid att infiltrera marken utan vräker ner och skapar floder av vattenmassor.
Detta går alltså att åtgärda. Det kräver ingen high tech, men mark-täck. Täckmaterial i sig är en bristvara så det måste vi också lösa med snabbväxande bladväxter som lämpar sig väl för att täcka marken och samtidigt ge den näring, som exempelvis mullbär.
Det är en hel vetenskap med vilka växter som stärker varandra när de odlas bredvid varandra. Vilka växter som förvillar skadeinsekters angrepp. Vilka blommor som drar till sig pollinerare. Hur och i vilken ordning grödorna ska byta plats, och hur vi ska se till att kunna skörda kontinuerligt. Dessutom görs det i mandalaform, vilket är vackert och inspirerande!
Lärare och elever skickar bilder från helgbesök i skolträdgården, lektioner och när de skördar till skollunchen! På kort tid att resultaten varit påtagliga, och skapat odlarglädje och hopp!
